Aftonbladet – 8 juni 1855, sida 2

ligen att vi göra bäst uti att låta sjukdomen bota sig sjelf, emedan läkemedel, särdeles starka, vanligen mera skada än gagna. Nå, nå, ynglingen har en stark kropp, och med omsorgsfull skötsel — men modet är borta — modet är borta — det är just knuten; och fr Lanote steg upp i sitt åkdon och for ort. Doktorn besökte Paul dagligen, ibland tvenne gånger om dagen, under det att febern småningom smög sig genom hans system och närmade sig krisen. Han hade icke erhållit några medikamenter. D:r Lanote ville icke föreskrifva någonting, undantagande kanhända litet kornvatten, svag lemonad eller något dylikt. Oaktadt gamla Mannette var så sparsam som möjligt, blef det nödvändigt. att göra några smärre inköp, hvartill hon icke kunde anskaffa medel. Paul hade i början med beslutsamhet satt sig emot hvarje inkräktning på hans skatt. En dag kom d:r Lanote dit och anbefallde henne att skaffa två eller tre saker, hvilka verkligen voro nödvändiga för Pauls beqvämlighet. Gamla Manette såg på Paul med en sorgsen blick. Ni hör, sade hon, shvad den gode doktorn föreskrifver?s Jag måste berga mig utan dem, svarade han med så mycken bestämdhet som hans svaga röst kunde uttrycka. Girig och så ungl! utropade d:r Lanote något skarpt. Jag samlade mina penningar för att köpa en häst och kärra,, svarade Paul med bitterhet. Läpparnes sammantryckning och en sakta darrande rörelse af musklerna kring munnen voro de enda tecken hvaraf man kunde märka att doktorn hört Pauls ord.