Aftonbladet – 8 juni 1855, sida 2

Korrespondens från Qvarken. (Från Aftonbladets korrespondent.) Vid Umeå fjärd den 2 Juni 1855. Isfärderna emellan de båda grannstäderua på ömse sidor om Qvarken blefvo för de sista våghalsarne ganska besvärliga och vådliga. Isen uti östra Qvarken hads remnat, hvarigenom uppkommit en vak eller rännil, som i anseende till dess längd ej kunde omkringfaras, men lyckligtvis var endast 2å 3 famnar bred. Forbönderna bade dock försigtigtvis medtagit några längre bräder, hvilka :ades öfver vaken och bildade en bro, öfver avilken varorna och åkdonen transporterades; men enligt böndernas egna uppgifter kunde hästarne icke på samma sätt ö!verföras, hvarföre det blef nödvändigt att nedstörta dem uti vaken och låta dem simma deröfver. Sednaste underrättelser från Wasa län innehålla, ait de af Finlands köpmän i det längsta hysta fredsförhoppningarne numera flugit sia kos, och att köpmännen nu äro verkligen bekymrade öfver den brist på lif och rörel:e i handelsväg som nästan öfverallt företer sig. Uti städerna äro handelsbodarne nästan allieles tomma på varor. Köpmännen utrusta väl åtskilliga mindre farkoster för att afhemta varor från svenska sidan, men de befara att blokaden kommer att strängt uppehållas och således utgöra ett svårt hinder för handelsfärderna. De uppmana äfven svenska handlande att till dem öfverföra varor, synnerliast salt, men det är mycket tvifvel underkastadt, huruvida några svenskar vilja utsätta sig för faran att uppoffra farkoster och laster emot detvisserligea lockande anbudet att, i utbyte emot en tunna salt, erhålla en tunna tjära och dessutom en rubel silfser. Den 21 i sistlidne månad, således trenne veckor efter den tid då man isledes med häst och iass kunde färdas öfver Qvarken, hitkomao de första finska: båtarne, 3:ne till antaiet och lastade med råg. FEitresan var förerad med stora svårigheter, ty båtarne måste stundom dragas öfver isstycken. Under innevarszede (2?) månad hafva 9 finska båtar hit anländt. Några örlogsångare hafva ännu icke varit synliga uti Qwarken. Jag går nu att uteslutande sysselsätta mig litet med staden Wasa. Då en förfärlig eldsvåda den 3 Augusti 1852 lagt i aska hela staden, med undantag af det vackra hofrättshuset och några få byggnader vid den så kallade hofrättsallen, hastade finlands invånare till de olyckliges hjelp med stora sammanskott af penningar och matvaror, och äfven ifrån Umeå afgick en liten skärf af nära 400 rdr rga. i sistnämnde belopp har något qvitto lika litet erhållits: som å de af Firlands invånmare lemnade bidrag. Någon redogörelse öfver de influtna gåfvorna och sättet hvarpå de blifvit använda her ej heller blifvit afgifven; hvarken -oftentlig, nemligen en sådan som vid dylika ölyckshändelser af våra städers nödbjelpskomitter lemnas antingen uti offentliga tidningar eller eljest i tryckta berättelser som spridas till allmäxhetens kännedom, eller enskild för den nedbrunna) stadens invånare. Må ingen tro ätt jag med dessa rader vill göra misstänkt att bidragen ej kommit de brandskadade-riktigt tillgodo; jag har anfört detta i förbigående endast för att uttrycka ett ogillande af sådana prinoiper som undanhålla allmänheten all-slags redogörelse för dylika insamlingar. Uader sistliden Mars: månad berättades i Umeå, att någon beställsam person i Wasa sprungit omkring med en till H. M. Kejsaren ställd skrift, innefattade underdånig ansökning att få utbyta Wasa stads msamn emo: Särenem RER SA EE ERrE—E—LL