Aftonbladet – 7 juni 1855, sida 3

åxel och Carolus Olssöner samt af desse inhemtat att de då just skulle med deras vid berörde bro förtöjda båt afsegla till hemorten, dervid den trakt af skärgården, der Johannes Johansson vore hemma, komme att fö bifaras — enligt begäran fått åtfölja Axel och Carolus på deras sjöfärd, att under vägen han bjudit örarne på bränvin, hvaraf han medhaft en butelj, deref:er desse äfven tilldelat honom bränvin af medhafdt förräd; och uppgaf han nu att de tillsammans torde hafva vid tillfället förtärt ungefar 3 qvarter; att de alla tre af förläringen blifvit nägot druckne, hvadan, på förslag af Johannes Johansson, de för natten gjort fast bäten vid Gafsholmen när de dit anländt vid pass kl. half 10 på aftonen; att de derpå lagt sig till hvila, Axel Olsson nere i plikten samt CarolusOlsson och Johannes Johansson bredvid hvarandra.ofvan i båten; att sedan Carolus Olsson straxt insomnat och Johannes Johansson sjelf, såsom han pästod, slumrat en kort stund — derunder han, på sätt orden föllo, likasom drömt om det nidingsdäd, han sedermera föröfvade, men hvarpå han sade sig förut ej hafva hyst ringaste tavka -— han i yrseln till följd af sitt druckna tillständ rusat upp, fattat uti ett å pliktdäcket liggande s. k. frihult och dermed gifvit Carolus Olsson ett så härdt slag i hufvudet, att denne frän stället, der han legat; fallit ned i bätens botten, dervid han uppgifvit ett svagt jemmerrop, hvarefter Johannes Johansson, utan att taga någon närmare kännedom om Carolus Olssons tillstånd, skyndat nedi plikten, tillgripit en der liggande yxa samt med hammaren deraf tillfogat Axel Olsson tre kraftiga slag, ett å framsidan af hufvudet och tvä i ansigtet, så att denne, utan att gifva något lste-ifrån sig, domnat utaf; att Johannes Johansson derpä, efter att hafva bemäktigat sig Axel Olssons plånbok, den han värseblifvit under Axel Olssons hufvudputa, sprungit upp från plikten, lösgjort båten och fört den till s. k. Björshufvudet, beläget vid Tjörn; samt att Johannes Johansson der vid midnatten stigit i land, lemnande båten att drifva vind för våg, hvar. efter Johannes Johansson vandrat tvärs öfver Tjörn till ett ställe benämdt Djupviken, der, efter hvad han egde sig bekant, en sjöfarande vid namn Andreas bodde. Med denne hade. Johannes Johansson, söddagsmorgon den 20 Maj, seglande begifvit sig hit till staden i afsigt att söka någon sjölägenhet till utlandet. Måndagen den 21-hade han anländt hit och då träffat skepparen Gustaf Hansson från Walön, hvilken, efter hvad han visste, ärnade snart afsegla till Danmark. Å dennes båt hade han samma dag gjort sällskap till Walön, der Gustaf Hansson skulle qvardröja något, innan han anträdde resan till Danmark. I-afbidan härpå hade Johannes Johansson gjort besök i hemmet, men då han der erhöll upplysning om att kronobetjeningen efterspanade honom, hade han till fots begifvit sig åter hit för att söka ofördröjligen undkomma. Klockan 11 på aftonen den 25 Maj hade han hitkommit, då träffat sin broder Herman äfvensom drängea Anders Andersson från Wräland, Låagelanda socken, hvilka begge sedan nägon tid tillbaks uppehållit sig här, för att söka erhälla sjötjenst å til! utrikes ort gående fartyg. För dessa hade han om: talat sitt begångna brott samt af. Anders Andersson, enligt dennes erbjudande, mot 15 rdr rgs tillhandlat sig ett för honom utfärdadt prestbetyg, med begag