SLOUKHULM, den 4 Juni. Ytterligare rörande frågan om krig elier fred. fInsändt från landsorten.) (Slut från gärdagsbl.) I hvad ins. yttrat om, Bernadottska traditionerha anser han icke heller ligga ringaste orättvisa. Att han ej i minsta mån vill fela uti rättvisa mot Carl Johans minne, det tror han sig äfven hafva ådagalagt, genom en kort förut till Aftonbladet insänd upsats), hvilken undgått allt klander och motsägelse från Svenska Tidningens sida. Men Carl Johans regering och politik tillhöra historien, och hvad som är sannt måste ock få fortlefva sannt. Om Rysslands makttillväxt icke varit likgiltig för Carl Johan, hvarföre stipulerade han icke då Finlands återställande till Sverge, s:som första vilkoret för alliansen med Ryssland och förbindelsen att öfverföra svenskå armen till Tyskland? Att knappast någon eröfring så mycket ökat Rysslands makt som Finlands förvärfvande lärer vara obestridligt, likasom det ock är temligen säkert, att kejgar, Alexander i sin nöd 1812 var vid mötet i Åbo beredd att afstå Finland, hade något sådant blifvit yrkadt. Deremot lät Carl Johan då uti sin tidning Scandinaven af Grevesmöhlen oupphörligt predikas, att förlusten af Finland blott var en vinst och en fördel för Sverge. -Den i sammanhang med 1812 års politik inrättade indragningsmakten, hvarpå omedelbart följde upphörandet af alla andra tidningar än tronföljarens egna kamarillablad, hade sörjt för att dylika resonnemanger icke möttes af någon motsägelse. Svenska Tidningens påstående, att Carl Johan grep till vapen 1812 för Europas frihet, må passera såsom en retorisk figur, och kan som en sådan prydnad vara tjenlig för tidningen i dess bemödande att förgylla reaktionens -syften. Historien förkunnar helt annat. Öfver den verkliga halten af Carl Johans friketskärlek bär hans norska historia, med alla de ihärdiga försöken att tillintetgöra Norges fria institutioner, ojäfaktigt vittnesbörd, men ej beller mindre vårt eget lands hätder. Det är icke fallet utur minnet, huru han i början af Örebro riksdag 1812 hade nära allierat sig med det reaktionära partiet i Sverge, huru en statskupp celler, -som det vackrare hette, ven femårig diktatur då vari liflig åtanka, och huru ban afskräcktes derifrån först när grefve Fr. Bogislaus v. Schwerin frimodigt öppnåde hans ögon öfver farorna för hans nya dynasti-af allianser -med. reaktionärerna, samt förklarade honom, att dessa började med sakerna för att sluta med personerna. — En ung svensk officers öde; hvilken, endast misstänkt för vänskap med löjtnant Natt och Dag, 1817 inkastades i fängelse och, utan att minsta anstalt till ransakning förmärktes, der hölls innesluten en hel månad till . dess dåvarande Rikets Ständers justitieombudsman friherre Mannerheim genom ett särdeles allvarsamt samtal med Carl Johan föranledde -fångens frigifvande, är för öfrigt ett exempel på nära håll, hvilket -bort kunna -öfvertyga Svenska Tidningens utgifvare om den sanskyldiga arten af Carl Johans kärlek till friheten. Svenska Tidningens utgifvare -förmenar, att ins. icke skall veta mycket om den Napoleonska tiden och är öfvertygad att ins. studier i de skrifter som derom lemna upplysning äro ganska klena. Ins. vågar ej taga Aftonbladets: redaktions välvilja så mycket i anspråk som att begära att i dess spalter få med Svenska Tidningens utgifvare anställa en kollationering af ömsesidiga insigter och studier. Sannolikt yppas dock dertill något annat lämpligt tillfälle. Ins. inskränker sig nu blott till den enda frågari: när Carl Johan, såsom Lamartine i restaurationens historia, berättar, rådde Ludvig den adertonde 1814 att styra fransmännen med Jjernhand i sammetshandske, bevisar också det kärlek till friheten? Utländska källor äro för öfrigt ej de enda, som meddela lärorika upplysningar rörande Carl Johan; kanske har det ock något värde hvad sådana män som Schwerin, Adlercreutz, Björnstjerna, De la Gardie, G. Wetterstedt, G. Lagerbjelke, C. J. Nordin m.fl. vetat derom i förtroende . förtälja. För att icke alltför mycket upptaga Aftonbladets utrymme, ser ins. sig: med sledsnad l: urståndsatt att nu närmare rättfärdiga hvad insändaren hade yttrat om svenska kabinettets hållning wider: turkiska och polska krigen 1828, 1829 och 1831, hvilket yttrande Svenska Tidningen med mycken bitterhet upptagit. Det skall emellertid fägna ins. att med någon annan lägenhet kunna öfvertygautgifvaren af Svenska Tidningen, att han icke härom är så okunnig som denne. så spotskt förmenar. Att England och Preussen under det förra och England. och Frankrike under det sednare kriget icke voro så absolut passiva åskådare, som Svenska Tidningen, för att ursäkta och försköna svenska Kabinettets hållhing,, söker inbilla sina läsare, är likväl ett påstående, hvaremot, såsom saknande historisk sanning, ins. nu genast inlägger sin protest. Svenska Tidningen slutar den, yttre politiska afdelningen af sin diatrib emot-ins. med den svassande förklaringen: att grundläggaren af Berradottska dynastien lemnat ett stort föredöme; det att icke tveka låta Sverges krafI. ter uppträda för Europas sak, .. . Is; vill ock här sluta sitt svar på denna -afdelning, men med den önskan? att Sverges intressen må denna gång få komma i beräkning framför allt, på det att Europas. sak icke måtte blifva så förstådd nu som 1812, eller: reaktionens framgång utgöra frasens betydelse, likasom händelsen då var. . Men Svenska Tidningen har, för att vederlägga ins. och kunna försvara den position hon intagit för, sin yttre. politik, äfven nödgats ingå på det. militära området. Insändaren ser sig följaktligen tvungen att jemväl träda in på dettä gebit. i Svenska Tidningeti låter, oss nemligen veta,