Aftonbladet – 6 juni 1855, sida 3

midt i natten med brinnande feber. Han kastade och vände sig i sin bädd ända till morgonen och försökte då att stiga upp. Hans lemmar nekade at bära honom, och han sjönk vanmäktig tillbakai sängen. Efter några ögonblick gjorde han åyo ett försök att stiga upp, men rummet tyckte, gå rundt omkring, och han blef så yr i huvudet att han ännu en gång måste lögga ig ned. Kort detefter knackade gamla Manhette, som tillagat frukosten och undrade varför Paul icke redan var uppe, på dörren. Rösten som svarade henne var så matt och ogäker, att hon häftigt öppnade dörren. Fhn skyndade fram till sängen och kunde icke åbrhålla ett beklagande utrop då hon fick se altden stackars ynglingen var så sjuk. Paul hde aldrig förr varit sjuk en enda dag i sitt if och hade icke ringaste föreställning om e långvarig sjukdom. Ehuru mycket han lqd, försäkrade han derföre den ömbjertade qviman att han skulle vara frisk om några timmar och bad henne tala vid en af bärarne på ratan att i hans ställe utföra arbetet för denn dag. Gamla Mannette var väl bekant mec sjukdom, ty hon hade en tid varit sjuksköteska; hennes erfarna öga upptäckte att Paul lade stark feber, och Hon var öfvertygad at den skulle hålla honom flere dagar vid singen. Hon nedslog likväl icke hans mod, mn försökte att öfvertala honom att flytta sig 3 i hennes rum, hvilket kunde skryta af lyxenaf en eldstad, ehuru det är mer än troligt at den aldrig blifvit begagnad. Paul ville icio samtycka härtill, och sedan gamla Manettetillagat kornvatten och ställt det bredvid honor, gick hon till sina vanliga göromål. Då hor återkom fann hon Paul mycket sämre. Han pörjade verkligen äfven sjelf tro att han råk. ut för någonting allvarsamt. Förlusten aftid rar i sig sjelf ett krossande slag för honom, Sx