Aftonbladet – 6 juni 1855, sida 3

som tillhöra kommttren eller rättare församlingarne. Komiterade erinra med rätta, att en så kort skoltid, som ofvanföre nämts, icke kan tillstädja några särdeles betydliga framsteg; men erkänna att då det visat sig, att i medeltal emellan 1, och !, af de lärjungar, som på en gång äro inskrifne uti en och samma skola, tillbragt öfver 2 år uti denna samma skola, man ändock derpå bör kunna bygga några billiga förhoppningar i afseende på skolornas verksamhet, med hvilka det då är af intresse att gemföra hvad erfarenheten gifver vid handen. Resultaterna af denna erfarenhet synag af följande korta sammandrag af komiterades utförligare framställning härom. Folkskolestadgan talar om en s. k. minimikunskap, som bör inhemtas i folkskolorna, och som skall utgöras af ren och flyvtande innanläsning af svenska språket, så latinsk, som svensk stil, religionskunskap och biblisk historia, till den grad, som erfordras för att kunna hos presterskapet börja den egentliga nattvardsläsningen, kyrkosång, med uadantag för dem, som dertill sakna allt anlag, skrifva och de fyra räknesätten i hela tal; hvarjemte skolstyrelsen bemyndigas att bestämma den skilnad, som i bänseende till kunskapsfordringarne lämpligen må göras mellan gossar och fiickom. Komiterade tro sig kunna antaga, att derest ett barr går i skola öfver 2 år, tio månader om året och 5 å 6 timmar om dagen, såsom förhållandet i afseende på skoltiden är med hufvudstadens folkskolor, så bör detsamma — äfven under fästadt tillbörligt afseende på den oregelbundna skolgången — åtminstone föras något litet utom gränsorna för nyssnämda minimikunskap, t. ex. till början af fäderneslandets kännedom, för att icke säga mer; och att om det qvarstannar ända fill tre å fyra år, så bör det till och med kunna inhämta något linearteckning, naturlära, med flera ämnen, som uti folkskolestadgan anses böra tjena att fullända folkskolans bildning. Verkliga förhållandet i detta afseende ses af en särskilt tabell (tab. M), som komiterade upprättat öfver antalet lärjungar i folkskolorna, som under år 1852 varit sysselsatta med de särskilta läroämnena. Man finner deraf, att då Kraftiska friskolan ( öfra afdelningen af Storkyrkoförsamlingens folkskola), som egentligen är att anse såsom en apologistskola, icke medtages i räkningen så utgör antalet af de folkskolelärjungar, som t. ex. läst någon geografi och historia, endast 19procent af hela lärjungeantalet, då deremot proportionen af dem, som varit inskrifne öfver 3 år i en och samma skola, är 24,23, och öfver 4 år 12,68 procent; så att man i medeltal synes få räkna 4 års vistande i skolan före början af de nämda läroämnena.(!) Proportionen af lärjungar, som läst någon svensk språklära är endast 4 proc. eller något mindre än proportionen af dem, som varit öfver 5 år inskrifne i skolan; proportionen af dem, som lärt någon linearteckning, blott 3 proc. Slutligen är proportionen af dem, som läst någon naturlära, 1, utaf proportionen af dem, som varit inskrifne öfver 6 år. Uttryckt i bestämda tal, så hade af 2279 lärjungar uti de ifrågavarande skolorna endast 447 lärt någon geografi, 418 någon historia, 96 någon svensk språklära, 71 någon linearteckning och blott 11 någon naturlära. A-.märkningsvärdt är härvid, att om man i förevarande afseende anställer en jemförelse mellan församlingarnes folkskolor och de öfriga (neml. vexelundervisningssällskapets normalskola, Jakobs frioch fattigskola, PhiIpsenska skolan samt de 4 allmänna barnskolorna), så utfaller denna jemförelse till förmån för de senare. Ty då uti den försatnämda klassens skolor, eller församlingarnes egna, bland ett lärjungeantel af 1694, endast 131 gossar, 82 flickor läst historia. 138 102 . geografi. AT om I . svensk språklära. 1 — P naturkunnighet. 12 o — D linearteckning; så hafva deremot i de öfriga, bland tillsammans 834 eller mindre än hälften så många lärjungar, 126 gossar, 79 flickor läst historia. 128 79 n geograli. 40 15 svensk språklära. — on — naturkunnighet. 59 op — D linearteckning; hvaraf man finner, att för de förstnämda skolorna förhållandet utfaller ännu mycket ofördelaktigare än som förut nämts. Komiterade fortfara : ; Dessa siffror ådagalägga ett ganska beklagligt tillstånd af undervisningen i våra folkskolor; ty beklagligt måste det väl anses, om ett barn under 4 å 5 års skolgång icke en gång skulle hafva lärt sig det ringaste af fäderneslandets geografi och historia, eller af modersmålets grammatik, eller de allra första elementerna af geometri, linearteckning, naturlära, eller, med ett ord, alla dessa vetenskaper som både för allmän bildning och för den praktiska nyttan äro af så stor vigt; och hvilka dessutom i sjelfva folkskolestadgan finnas föreskrifna såsom önskvärda. Lägger man dertill, att vid hela denna sammanställning endast gjorts afseende å den tid som lärjungarne tillbragt i en och samma skola, så framstår förhållandet ännu ofördelaktigare. Det visar, att huru länge, snart sagdt, en lärjunge må gå i folkskolan, så kan han aldrig hinna stort längre än till att nätt och jemt vidröra hvad som ligger utanför den ringa-i lag bestämda minim kunskapen, om han ens hinner så långt ). Ko miterade afhålla sig från att yttra något rörande den större eller mindre säkerhet hvarmed sjelfva minimi) Tadividuella undantag, som kunna finnas, bevisa naturligtvis ingenting. Dessutom bör upprepas, h:ad redan förut nämts, att öfra afdelningen af rkyrkoförsamlingens folkskola (Kraftiska frisko), såsom den der redan öfverskridit folkskolans cokurs, då den äfven upptagit lefvande språk så