Aftonbladet – 2 juni 1855, sida 3

tefa Bandbröllopets.. Hennes hatt, schal och handskar lågo bredvid henne, och kon iycktets jelf vara så helt och hållet upptagen med att öfef.ytta scenön på sin duk, att bon icke märktå I något af det som föregick omkring henne, Hon var i sanning en skön varelse — full komlig till former och -anletsdrag och, gom det föreföll, af stor karaktörsenkelbet, och ingen kunde vara vittne till den entusiatm hvarmed hon: fortsatte sitt arbete utan att känna ett starkt intresse för henue. En bej tjent i enkelt livrstod baköm henne. Detta antydde att bon var i tenligen goda omständigheter, och en viss värdighet i hennes hållning utvisade att vår unga artist var af hög börd och fin bildning: Hvad skall. jag göra? hviskade Ernst. Jag måste slå mig på att kopiera. Liåt se, hvad föreställer nästa tafla? Interiören af en rökig källarstuga! Lappri, det duger icke; men på andra sidan? Ah! Diogenes med sin lykta, sökande eftsr en hederlig menniska — Rubens. Jag sksll kopiera den. Vid Jupiter, jag skall kopiera den. Men är det väl rätt att begagna sig af ett sådant tillfälle för att vara i denna förtjusande var lseg närhet? Tror du det kan vara rätt ? pHvarför icke ? svarade jag; vi Ha -utän tvifvel rättighet att beundra alla porträtter här, antingen de äro på duk eller ej; ock ingen kan hindra dig att välja hv lken plats du vill. -Jag ötiskar j kunlen ha sett Ernst då han skulle kopiera taflan framför hvilken han tagit plats. Än fråmträdde Diogenes med långa, svarta hårflätor och smärt smidig gestalt; än förglömde cynikern helt och hållet sin lykta, och en annan gång glömde han att tända den. Det var ett lustigt infall af Erhstv. Wolzogen, redan de yngre tyska artisternas stölthet och beuftidrad af alla som sågo hans arbeten. Den unga flickan arbetade emellertid fli