Aftonbladet – 2 juni 1855, sida 3

detta ämne; och BKuru lätt skulle det ej vara att bevisa, att på längden civilisationens sak alltid är den starkaste, och att menskligheten tvärs öfver strömraar af blod alltmer nalkas sitt mål. — Men jag ämnar ej skrifva en bok, — jag tänker nöja mig med en artike, eller två på sin höjd, för att undersöka det nuvarande krigets inflytande på Ryssland. I huru ringa grad det än må vara fallet, Ryssland utgör dock en del af merskligheten, och tidnihgarne betyda äfven något i civilisationens historia. : Det nuvarande kriget har redan iflera hänseenden mäktigt inverkat på Ryssland; det har der, till och med i de högsta sfererna, framkallat reaktioner, som man kan anse gynnsamma för en allmän-andas utveckling. Allmän-anda och Ryssland, dessa två ord ställda bredvid hvarandra, skulle de ej för några år sedan haft utseende af en paradox? Gårdagens paradoxer äro morgondagens sanningar — till och med i Ryssland. Det finns nu en opinion i Ryssland, och styrelsen anser sig törpligtad att hädanefter göra afseende på denna opinion. Den begagnar sig för detta äniamål, liksom alla styrelser, af tidningspressen; men i S:t Petersburg förefaller saken minst sagdt ny. Det är från början af det nuvarande kriget som den politiska pressens nflytande daterar sig. Man får ej bedöma ryssarne efter några få profexemplar. Dem man sänder ss, eller, rättare sagdt, dem man tillåter att besöka oss, äro resultatet af en artificiel kultur; de likna mer det ryska folket än de ömtåliga praktväxterna i Peterhof: orangerier likna Urals -ler Siberiens mais vegetation. Som man vet, finns ingen medelklass i yseland. Folket der är intet, aristokratien föga och czaren allt. Af hundra personer innas blott tre eller fyra som kunna läsa och skrifva. Men dessa tre eller fyra läse västan alla språk på hvilka Europas folk utbyta sina tankar. Anda till krigets början var politiken utesnten från de tidningar man tillät dessa få att äsa. Den litterära afdelningen var den ostridligen bäst vårdade och upptog det största utrymmet i tidningen. Le Premier-Saint-Petersbourg, var en följetongsartikel. Man visste knoappt hvad en politisk artikel ville säga. Ukaserna intogo nyheternas ställe. Den återstående delen af spalterna fylldes på ett un!erhållande sätt med polisrapporter eller förwckningar öfver dem som blifvit afskickade till Siberien. Då och då, ehuru med der största försigtighet, gjorde man något utdrag ur de utländska tidningarne, likväl först seian det blifvit behörigen klippt och ansadt af Censurens 8ax. Kriget har åstadkommit märkliga förändringar i den ryska pressen. Den var förut ålagd ast jakttaga den strängaste tystnad om de utländska tidningar som talade om Ryssland, vare sig för att anfalla eller försvara det; nvarkea berömmet eller tadlet fick omnämnas. Tystoad, så lydde den meddelade instruktionen. Nu deremot inlå:er man sig i polemik med Frankrikes, Tysklands och Englands tidningar; man svarar på yttranden som blifvit fällda 1 engelska parlamentet. Offentliggörandet af den Blå bokens hemligheter har tvungi: stylsen att svara medelst afslöjandet af andra. Föröfrigt, i hur trånga band ett land må vara inneslutet, ges det dock några tilldragelser, hvars verkningar äro för våldsamma att man ej till och med på afstånd skulle känna inflytelsen dera. Utom den rörelse som det öfverallt framkallar, har kriget i det stumma Rysslands själ väckt en omättlig och outsläckI:g nyfikenhet. Nikolaus (oförgänglig i åminnelse, som men säger i S:t Petersburg) hade gjort några eftergifter åt denna nyväckta känsla; czar Alexander skulle redan blott af lynne och böjelse vara mera benägen att utvidga än inskränka den. Den ryeka pressen återger nu ostraffadt de mot ryska styrelsen mest fientliga artiklar ur de engelska tidningarna. Hon begagnar sig naturligtvis i vidsträcktaste mån af sin rättighet att besvara dem, Men ett svar är redan en offentlig diskussion, och en offentlig dikussion är för Ryssland ett alldels nytt och till sina följder omätligt faktum. (Forts. följer.)