Aftonbladet – 2 juni 1855, sida 2

igt inseende, ä ena sidan, otillräckligheten af 1841 rs fördrag och, å den andra, de faror, som ryska sjömaktens tillväxt på Svarta hafvet medförde för Parkiet, hafva vestmakterna och Österrike förklarat, att fördraget borde revideras eller, rättare sagdt, kompletteras, och att en gräns måste sättas för Rysslands öfvervälde på Svarta hafvet samt den. störda jemnvigten mellan bäda kuststaterna återställas. Furst Gortschakoff har efter sin första tvekan samtyckt till båda termerna i denna otvetydiga framställning, och i förlitan på uppriktigheten af detta samtycke, erhöllo vestmakternas fullmäktige sina fullmakter. Franska och engelska regeringarne hade rätt till den förmodan att Petersburgerkabinettet beslutat sig till de offer, som ej kunde undvikas, och anmodade derföre dess fullmäktige att sjelfva göra de förslag, som skulle skona dess hofs värdighet. Då Ryssland vägrade att med första uppgifva sina eftergifter, hafva Portens allierade, i förening med denna makt, framställt sina vilkor. Jag behöfver ej ådagalägga deras hofsamhet. Det är nog att här. karakterisera Europas allmänna intressen i Svarta hafvet och undersöka, om den af Ryssland föreslagna dubbla lösning tillfredsställer dessa intressen. Svarta hafvet, uteslutande begränsadt af de två grannstaternas omräden och stängdt för andra sjömakter, hade blifvit för bäda kuststaterna ett instängdt stridsfält mellan dessa två motständare, hvarest den svagaste var utan hjelp öfverlemnad ät.den andre på näd och onåd. Ett fruktansvärdt fäste inneslöt en flotta och armåer alltid färdiga attsätta sig i rörelse. Denna krigsapparat, onödig: i försvarsväg,: hade blott ett möjligt syfte och utgjorde en permanent hotelse mot Tarkiets hufvudstad. Den ögenomträngliga hemlighet, som omgaf den, ökade ännu möra fåran, hvaraf hela Europa oroades vid minsta Symptom till kris. Frankrike och England äro följaktligen skyldige sig sjelfve och Europas, att icke förr nedlägga de vapen, som de mot sin fria vilja. mäst tillgripa,.än, deras värf är fuilbordadt, och den fred, som de vinna, följes af ett tryggadt lugn: d Skall denna trygghet vintas gen m det ena elle: det anäåra af de förslag grefve Nesselrode förordar ? Med ett ord, skullo dessa båda systemer göra slut på Rysslands öfvervigt i Svarta hafvet? Det första förslaget. hvilande på den grundsatsed, att passagen genom Bosporen och Dardanellerna skulle lemnas fullständigt öppen och tillgänglig, innebär upphåvandet af en grundsats. som ottomaniska regeringen alitid batraktat som sitt skyddsvärn, och som är 1341 införlifvades med Europas statsrätt. Ryssland, som ännu i denna stund vägrat att Minska antalet a? sina skepp, anförande såsom skäl derför att det skulla förnärma dess heder och göra intrång på dess suveränitetsrättigheter, tvekar alls ice att begära det den höga Porten skall afsäga sig kitt oberoende på egna inre:farvatten, på. dea stora pölsåder som gär midt igenom des3 hufvudstad. . Det.pockar på ett nytt tillträde till, Medelhafyet,.d. v.xs..det gör anspråk på .medel. och förevänningar-att irofantliga proportioner utvidga sitt inflytande sonbsjömakt; och till lön för dessa förmåner -samtycker det: att främmande eskadrar skulle för, framtiden lemnas tillträde till ett haf, der de hvarken egde en hamn. att söka skydd uti, eller förrådshus. att fylla lidna förluster. För att utöfva den ujpsigt, hvartill England och Frankrike vore indirekt berättigade, skulle de för all evighet nödgas underkasta sig -de känbaraste uppoffringar. Jag tillägger härtill den anmärkningen, alt sedan fred en gång blifvit slutad på sädana vilkor, skulle det bero på en blott och bar tillfällighet huru länge den komme att räcka, att till och med ojemnheten i antalet. af franska och engelska skepp i -varta hafvet skulle kunra ge anledning till utbrottet af ett krig. Detta blefve då i. sjeliva verket ett bevis på att Ryssland ånyo behöfde inskränkas; dess ötvervigt skulle alltså icke hafra upphört; och alltså mälet med den tredje garantien vara förfeladt. Skulle detta-mäl bättre uppnäs genom det system, som furst Gortschakoff och hr von Titoff framlagt? Sunden blefve dä tillspärrade, det är sannt; men man finge med detsamma status quo ante bellum, ryska sjömakten skulle återupprättas och utan kontroller utveckla sig inom sina befästade hamnar, och då sultanen säge att ett anfall.vore för hand, dä först finge han vända sig till sina allierade. Svarei på detta vädjande blefve ett nytt krig, som på samma gäog skulle lägga i-dagen vestmakternas kortsynthet och pånyttfödelsen af den makts krafter, söm de. idag bekämpa. Vore det ej oklokt att inlåta sig i ett fördrag, som blott skänkte dem ett ögonblicks lugn, om hvilket de pä förhand förutsågo att det ej länge skulle räcka. Och slutligen, vore Rysslånds öfvervigt i Svarta hafvet tillintetgjord, om man, i samma ögonblick freden afslutades, behöfde ännu en gäng tänka på ett medel att derför sätta en gräns? Det vore onödigt att längre fortsätta denna bevisföring, och jag tror mig nu hafva bevisat att Petersburgerkabinettet icke hållit sitt åtagande: vid konferensernas början, och kan till yttermerå visso anföra, att grefve Buol vid sista sammankomsten yttrade, att han i ryska förslagen kunde se hvarken en lösning eller grundvalar för en lösning och att det ingalunda på ett varaktigt sätt satt en gräns för Rysslands öfvermakt på Svarta hafvet. Vestmakternas fordringar äter, understödda hela tiden af Österrikes fullmäktige, utgöra ett fullständigt och verksamt system och äro lika berättigade till innehållet som hofsamma till formen. De begära ingenting af Ryssland som skulle förnärma dess värdighet och ännu mindre dess heder. Vi hafva blott begärt att det måtte pä ett billigt och rättvist rätt bestämma antalet af sina örlogsfartyg på ett baf, hvarest det icke har att frukta något anfall. Petersburgerkabinettet har vägrat sitt bifall till denna uppgörelse, sam skulle äterförskaffa verlden fred. Det har icke velat erkänna tillämpligheten af de exempel som man anfört, det har glömt att Ryssland sjelf i sednaste fredstraktaten med Persien ålade denna makt förbindelsen att icke segla på Kaspiska hafvet, hvilket förbehölls Rysslands flottor; och det har ej velat medgifva att Frankrike, England, Förenta. Staterna oeh Nederländerna hafva under olika former och på olika tider antagit dylika vilkor, antingen för att trygga freden eller för att göra slut på tvistefrön mellan grannstater. he Skall jag vidröra en biomständighet:som grefve Nesselselrode betecknar som en förgätenhet af de seder och bruk, som äro en följd af Rysslands suveränitet inom dess eget område? Han förebrär oss att, tvärtemot folkrätten, hafva velat förneka Petersburgska kabinettet rättigheten att vägra, eller ätertaga exeqvatur frän konsuler, som wore tillsatta iv kuststäderna vid Svarta hafvet. Vi hafva aldrig haft denna : pretention. Vi hafva begärt att det på ingen plats skulle vara oss förnekadt att ega en konsul; men:en sjelfskrifven sak var det, att en konsul som af oss utnämnts kunde, i enlighet med de grundsatser som i detta ämne äro gällande, af ryska regeringen förvägras dess samtycke, om nemligen skälen till denna vägran voro helt och hället personliga och icke en följd af sjelfva embetet. Jag har nu slutat denna framställning och hoppas resultatet deraf skall blifva att alla opartiska af det föregående skola öfvertygas derom att vestmakterna icke äro ansvariga för krigets fortsättande, hvilket de lika ifrigt önskat hämma som de förut sökt förekomma dess utbrott. Frankrike och England hafva icke de känslor som FERRAN ESS TRE a NNE RES OC tjl Sr