Aftonbladet – 31 maj 1855, sida 2

föreslagen förkortning, men med böjning till Mariestad, enligt hr Sandströmers ursprungliga förslag. Såsom öfriga egenheter vid denna session kan antecknas att hr öfverste Ericsson sarama dag första gången deltog i komitens öfverläggningar, att diskussionen var särdeles stormig och att komiten fattade sitt beslut utan att på marken hafva undersökt de särskilda linierna. Detta beslut kunde således hafva :ika så väl fattats i Stockholm, Haparanda celler Ystad, och mötets utsättande i Mariestad kunde väl svårligen fattas annorlunda än såsom en formalitet, utan någon annan mening än att förskaffa de här vistande komiteledamöterna tillfälle till en uppfriskande utfärd. Mot detta beslut inlade hr von Steijern sin protest, liksom han redan förut gjort mot ett bknande beslut i afseende på riktningen af den skånska jernvägen, och hr Steijern har till följd af dessa meningsskiljaktigheter med komitens majoritet funnit sig böra i underdånighet anhålla om sitt entledigande, hvarpå hans plats, såsom läsaren erinrar sig, blifvit intagen af hr grefve A. v. Rosen. hafva ännu ej haft tillfälle att taga kännedom af hr Steijerns utförliga och, såsom vi hört uppgifvas, högst utmärkta reservationsskrifr. Vi skola vid tillfälle skaffa oss del såväl a denna som af den i fråga om sträckningen a len skånska jernvägen, samt derföre lemna en kort redogörelse. Vi beklaga emellertid på det högsta att en sådan skiljaktighet iåsigter kunvat uppstå inom en så fåtalig korporation; den bådar beklagligtvis icke mycket godt för jernvägsangelägenheternas framtid i vårt land, så vidt på denna komite ankommer. Hr öfverste Ericssons skäl för valet af banan Öster om Billingen voro ett återljud al dem som yttrades vid det bekanta Jönköpingsmötet; utöfver hvad dervid yttrades lärer hans bevisning icke hafva sträckt sig. Han ansåg den genom banans nära mils långa krökning zenom den ofruktbara och oländiga sydöstrs delen af provinsen för en ren bagatell, och anmärkningen om olämpligheten af att låta baaan göra denna omväg endast för att gå Jönköpingsintresset till mötes, då likväl Kongl. Maj:ts proposition äfven omfattade en bana från Jönköping till Stockholm öster om Wettern, hvilken bana följaktligen borde i framtiden komma till stånd, skall han hafva bemött endast med ett tvifvel om realiseringen af detta förslag. Vi hafva den mest obegränsade högaktning för hr Ericssons utmärkta förmåga såsom chef och ledare af stora byggnadsföretag, men vi hafva intet skäl att hysa en lika hög tanka om hans administrativa och statsekonomiska vyer, hvilka hittills icke varit i samma grad pröfvade. Vi hafva ej kunnat finna att de skäl hvarpå han grundade sin förkärlek för den östra Billingsbanan i minsta mån vederlagt de faktiska förhållanden som göra denna bana till den minst berättigade af alla tre de föreslagna banriktningarne. För Skarabanan talar att denna bana är den rakaste, att dess terräng-förhållanden, efter friherre De Geers högst omsorgsfulla undersökningar, äro särdeles gynnsamma, och att kostnadsförslaget med något öfver 20,000 rdr pr mil understiger det af hr Tottie uppgjorda förslaget för den vestra Billingsbanan. För denna talar åter dess sträckning midt igenom den bördigaste delen af länet, med nästan lika fördeladt hemmantal, folkmängd, kreatursantal och sädesproduktion på båda sidor om banan, samt dessutom lättheten af dess möjliga framtida sammanbindande med Skäne-Jönköpings-banan, allt — under förutsättning att den ännu, som det synes, föga undersökta sträckan i söder om länegränsen ej är sllt för kuperad, oländig och kostnadsförökande. För den östra Billingsbanan talar deremot, utom nämde förbindelse-möjlighet, ingenting alls. Genom den nära milslanga omvägen skulle trafiken från det mellersta landet till vestra kusten betungas med en pålaga af allraminst 16 g bko för hvarje person och 4 8 för hvarje sk vigt af fraktgods, under det att den bördigaste delen af Vestergötland skulle gå alldeles miste om jernägskommunikationens fördelar. Enligt den; i hr Sandströmers betänkande framlagda beräkningen, som af oss är upptagen i Aftonbladet för den 28 sistl. April, förlåller sig folkmängden öster om denna bana till folkmängden vester om densamma som 76,2 till 124,9, under det taxeringsvärdena respective förhålla sig som 8,84 till 15,15. Vihafva sedermera erhållit del af andra beräxningar, som blifvit med ledning af den sista från ärsberättelsen uppgjorda öfver spanmålsproduktionen och mängden af underhållna kreatur inom olika delar af Skaraborgs län. Deraf visar sig, att då spanmålsafkastningen vester om Billingen beräknas till 331,000 tunnor, uppgår den öster derom ej högre än till 144,000 tunnor, och att antalet af underhållna kreatur inom den förra trakten är ungefär dubbelt mot det inom den sednare. Vestra Billingsbanan med de förkortningar som blifvit i hr Sandströmers betänkande alternatift föreslagna, nemligen från södra länegränsen till Klefva, och från Timmersdala, vester om sjön Ymsen, i nästan linierät sträckning till Hofva, erbjuder ovilkorligen i detta afseende de största fördelarne för länet, på samma gång den ej blir betydligt längre än Skarabanan), och erbjuder den största möjliga be?) En insändare i Göteborgs Handelstidning för den 24 Maj, som varmt och skickligt förordar Skarabanan, anmärker emellertid såsom en felaktighet i hr Sandströmers utlåtande, att Skarabanan deri blifvit uppgifven 1100 alnar längre och Billingsbanorna 1100 alnar kortare än i verkligheten är