Aftonbladet – 31 maj 1855, sida 2

ursanning, Sångaren tycks i Stradellag parti också verkligen gjort till sin uppgift att framtälla idealet af en äkta konstnärsnatur: enkel, sann, hjertlig, samt i hvarje ton, hvarje åtbörd återspeglande den inre poesi som utgör less lifselement; och att detta lyckats honom, öjer ej blott en sällsynt konst, utan ock ;n ovanligt ren och upphöjd uppfattning af xonstnärskapets betydelse. Hans framställning häraf gifver ett genomfördt helt, och den, som följer enskildheterna, skall i hvarje nyans af sången märka mening och betydelse, likasom man i hvarje rörelse återfinner den gratie, som är utbredd öfver hela apparitionen. I det förra hänseendet nämna vi tre nummer, såsom återgifne i olika karakteristisk färg: visan i andra akten, hvars särskilda delar gifvas med lifligt vexlande uttryck, som finner gin föreningspunkti grundtonen af lugn hjertlighet. Uti fosterlandssången i tredje akten lyfter sig känslan till inspiration, och här är det, som hans väldiga stämmas kraft förenar sig med uttryckets till hänförande verkningar. I hymnen andas hans toner en mild kontemplation, som efter hand stegras till en glödande religiös känsla, hvars seger öfver det onda sångaren skildrar med lefvande sanning. Hr Ander hördes med liflig entusiasm; den andra af ofvannämnde sånger måste han sjunga da capo. För öfrigt gick operan med lust och lif; något mera rörlighet hos kören samt här och der en strängare ensemble vore visserligen ännu att önska. Med synnerlig utmärkelse böra vi nämne mll Michal som, oaktadt sin knappt öfverståndna halssjukdom, med så stor bravur och färdighet sjöng sin lysande koloraturaria, hvars ståtliga kadens synes för tillfället blifvit än ytterligare .ornerad. MU M. hördes med stort bifall. — De båda banditerna äro ypperligt representerade genom brr Rademacher och Walin, hvilka i sång och spel utveckla en högst underhållande humor. Äfven hr Uddman (Bassi) uppbär sitt parti berömvärdt och har isynnerhet i första finalet lyckliga momenter. Balletterna äro väl arrangerade; förnämligast nämna vi fru Sundberg, som utmärkte sig genom mycket behag och färdighet, hvilket ock kan sägas om hr Theodor — samt en ung elev, mll Wigand, som ganska berömvärdt utförde sin tarantella, hvati hon sekunderades af hr Dahlgren. Representationen gafs för fullt hus och hedrades med närvaron af hela kongl. familjen, med undantag af H. M. Drottningen samt H. K. H. Prinsessan Eugenie.