Aftonbladet – 26 maj 1855, sida 3

Vid den tiden fanns i Paris ett ovanligt stort antal studerande — jag förmodar emellan tjugo och tjugofem tusen. De voro, som du väl vet, från nästan Hvartenda land på jordens yta. Nästan alla hade de rum psur Vautre cote de la Seinev, uti den del som kallas Studentqvartereto, alldeles som du nu ser dem. 1 förbigående sagt, ehuru vi här bilda på sätt och vis en förening för oss sjelfva, må du icke föreställa dig den liknande en förening af tyska studenter — långt derifrån; ty på samma gång som Paris vidsträckthet och den oändliga mängden af dess resurser erbjuda oupphörliga och omväxlande frestelser för de lata och på nöjen begifna, och politikens eggande behag — studenten är alltid en äkta republikan — lifvar till och med den mest flitiges lif, tjena de att nedbryta det stänggel som alltid skiljer studenterna vid tyska universiteter från den yttre verlden. Derföre finnes det i Paris mer at förfinade utsväfvingar; vid universiteterna mer af grofva oordningar och öfvermodiga bedrifter; i Paris talrika intriger, någon gång ett lönmord och få dueller; vid universiteterna färre intriger, inga lönmord och ett halft dussin dueller per diem. Jag behöfver icke säga dig, som nu lefver ibland dem, att studenternas moraliska förhållande i allmänhet var dåligt — högst dåligt. Hvarje student lefde, med ganska få undantag, tillsammans med sin maitresse, hvilken, förutom att hon var hans trogna och ömma väninna (jag begagnar det i staden gängse tslesättet), skötte hans hushäll, ombesörjde hans kafrtekokning och hade en vänlig tillsyn öfver hans garderob. Dessa förbindelser fortfara, som du vet, någon gång i flere år, med ömsesidig trohet. Men det är icke min mening att ingå uti närmare detaljer om det; hvarom så ofta blifvit taladt; jag vidrörer endast detta ämne för att göra min berättelse mera begriplig.