Aftonbladet – 26 maj 1855, sida 3

(Insändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet. Ehuru det kunde synas, som en förklaring, som ingenting vederlägger, icke kunde erfordra något svar, har insändaren likväl ansett sig böra hos redaktionen af Aftonbladet anhälla om plats för änou ett par rader i fråga om drätselkommisaionens nit för stadens värd och förskönande, hufvudsakligen för att få rätta ett tryckfel, som insmugit sig i författarens föregående uppsats, för den 28 April. Der har nemligen influtit ordet låghet, i stället för lojhet, hvilket författaren skrifvit. Han skulle längesedan ha anmodat Aftonbladsredaktonen att benäget rätta detta fel, om han icke föreställt sig att hvarje läsare skulle af sjelfva meningen i satsen (emot okunnigheten, som icke förmår fatta, och lojbeten, som icke vill utföra hvad som är rätt och klokt) förstä hvilket ord, som här blifvit förbytt till det förstnämda, lika mycket för meningen som för författarens, visserligen icke så pessimistiska, tankegång opassande. Hvad sjelfva saken beträffar, så kan insändaren icke mera förundra sig att drätselkommissionen allt hittills och ända till dess insändaren väckte frågan om kommissionens reorganissation, iakttagit en så ihärdig tystnad vid alla de rätt allvarsamma anmärkningar som riktats emot dess förvaltning; ty den erkänner nu att den ieke vet något räd för afhjelpandet af de mesti ögonen fallande brister. Den medgifver öppet att den icke vet annan utväg att blifva af med den orenlighet, som om vintrarne samlar sig på stadeas gator, än att kasta den i hamnarne, hvilket den till och med anser icke vara så ogalet, då man derigenom vinner upplandningar (!), och den förklarar oförtäckt att den längesedan hade uppfört ett nytt väghus på skeppsbron i stället för det gamla, om blott den förargliga agitationen emot ett så nyttigt och prydligt företag icke förhindrat saken. Mycket aade varit att säga om hvad drätselkommissionen vidare andragit, men, saknande både tid och last till tidniogspolemik, vill insändaren blott i dessa båda ämnen tillägga ett par ord. Säsom skäl för gatuiseos m. m. nedläggande vid närmaste stränder anför drätselkommissionen, att snön måste vid starkare snöfall skyndsamt bortskaffas samt isen om vären från torg och gator upphuggas. Men snöns undanskaffande borde, efter insåndarens tanka, ske mera skyndsamt och tillika mera systematiskt, nemligen på det sätt, att man efter starkare snöfall först genom snöplogar ät sidorna undansköt den för slädföret öfverflödiga snön och derpå genast bortförde densamma (hvilket då utah olägenhet kunde ske till sjön); hvaremot man nu begagnar stadens arbetare och dess obemedlade invånare i allmänhet, som nödgas om morgnarne vara tidigt ute, till snöplogar, samt låter blott den ringa del af snön på gatorna, som icke redan blifvit nedtrampad, efter tillfälle och lägenhet bortföras af herrar entreprenörer. Häraf uppstå följande olägenheter: 1:o att stadens irivånare nödgas, till skada för sin helsa, vada i modd: och väta vida mera äh som kunde vara behöfligt;2:o att den fallna snön får qvarligga tills den blir grundligen genombländad af smuts och derjemte bildar en isbädd, hvilken sedermera endast med mycken kostnad och till stort obehag för både gående och åkande kan bortskaffas, och 3:0 att man följaktligen till hamnarne afförer en smutsmassa, som annars icke fätt samla sig. Men äfven om dessa, redan förat af en annan insändare framställde erinringar skulle — hvad ing. likväl icke förmodar — leda till någoa påföljd, SNRRESSORENENEEASR ARR RR LA TT BT FATVUCS