Aftonbladet – 26 maj 1855, sida 2

——— —.ruerrvemwenmen förstås naturligtvis att ingen gömmer vinet längre än en dag.n Jag kände nästan deltagande för den stackars monsieur Battz, hvilken syntes fullkomligt slagen af Vincents peremptoriska sätt att uppgöra saken, för att icke tala om den pantomim som de unga fruntimrena uppförde med ogillande axelryckningar och högst uttrycksfulla grimaser, som om de hade sagt: Ni ser, monsieur, vi underkasta oss en stor förlust, endast för att tjena er. Jag ämnade just fördubbla priset för rummen, vinet, cigarrer och allt annat, så rörd hade jag blifvit af dessa stumma uttryck, då jag besinnade, att Vincent naturligtvis borde förstå saken bättre än jag, och således teg. Vi återvände till hans rum och voro snart i ett allmänt samtal med åtskilliga medlemmar af sällskapet. Ah, Partridge, utropade Vincent, pjäg visste att du snart skulle komma efter — jag läste det i ditt ansigte den dagen jag tog afsked af dig i Newyork. Tukt inomhus ger husbehofsförständ. Och nu medger du väl att det är någonting bättre. Att hela vida verldens under se Än hemma lefva som en drönare. Jag känner ingenting om verlden sade Partridge med låtsadt allvar. Jag for till Paris för att studera medicin. Naturligtvis, naturligtvis, ja visst, för att studera medicin, svarade den andre, skrattande, men du vet man kan — Pär afbröts ban af någon af sällskapet som sade att det nu var tid att gå på föreläsningen, hvarvid allesammans reste sig och begåfvo sig till föreläsningsrummet, medan vi stannade qvar, för att ställa i ordning för oss i våra rum. Huset var en gammaldags