Aftonbladet – 26 maj 1855, sida 2

förblifva neutrala, Tidningen gaf sig dervid sken af att tåligt finna sig vid denna dubbla neutralitet. Det bör härvid anmörkas, att Constitutionnel väl icke har alldeles den betydenhet som den vill låta påskina, men emellertid i de flesta fall kan anses temligen noga uttrycka de åsigter som äro rådande på högre ort. Den allmänna meningen härstädes är ense med tidningarne att såsom orsak till hr Drouyn de IHuys afgång ur ministeren anse hans eftergifvenhet för de österrikisk-ryska bemedligsförslagen, hvilka gingo ut på att tillåta Ryssland att bibehålla så många skepp i Svarta bafvet som Sebastopols belägring kunnat lemna det i behåll i det ögonblick freden undertecknades. Dessa förslag hade blifvit formligen förkastade af England. Efter detta nederlag, och till följd af de eftergifter han gjort, måste hr Drouyn de VHuys naturligtvis finna sig alltför mycket försvagad för att kunna. fortfarande leda underhandlingarne. Man fäster i allmänbet föga hopp vid de nya förslag i afseende på tredje puukten, hvilka sägas ha blifvit uppgjorda af Ali Pascha, och i hvilka det ej skall vara fråga om de maritima krafternas begränsning. Hvari bestå då dessa förslag? frågar man sig. Midt under allt detta läser man de protokoller, hvilkas offentliggörande fortgår och hvilkas läsning åtminstone skall hafva det goda med sig att bidraga till den ryska politikens afslöjande. Alexander II är nu icke längre: parisarnes ögon Alexander I:s brorson, utan blott och bart Nikolai son, hars afbild, fortsättningen af hans väsende. De voro lättrogna nog då de föreställde sig motsatsen. Der finnes icke och kan knappast finnas på ryska tronen annat än efterträdare så i anda som handling åt Peter den store och Catharina. Man måste blott öfverraskas deraf, att Frankrike, och till. och med dess tidningar, ännu kunna förvånas öfver hvad som kan anses utgöra ABC uti kunskapen om våra lagars politiska förhållanden. Ställningen i England och den reformrörelse som der utvecklar sig midt under det landet är inveckladt uti ett stort krig och står i samband med detta krig genom de klagomål, som framkallat densamma, denna stora inrikes angelägenhet, som blifvit bragt å bane med anledning af och midt under så vigtiga yttre tilldragelser, på hvilkas ledning den kan utöfva ett mäktigt inflytande, denna angelägenhet undgår icke att sysselsätta sinnena härstädes, hvilka för öfrigt bedöma England efter Frankrike och följaktligen äro benägna att uti hvarje agitation se en eller flera revolutioner. Det officiella framträdandet af ett fredsparti hos våra grannar stöter äfven våra parisare för hufvudet. Lyckligtvis försäkrar dem Charivari, i dag att detta fredsparti i England består af tre personer, nemligen hrr Bright, Cobden och Elihu Burritt, dervid Charivari anser hr Gibson endast u!göra en myt af hr Bright. Men de mera klarseende anmärka, att Charivari glömmer bort lord Grey, hvars fredsmotion till och med är skarpare accentuerad än hr Gibsons. Dessa tänkare, om hvilka jag talar, påminna sig dessutom, att det gafs en tid då hos oss det s. k. sociala partiet icke räknade mer än två medlemmar uti vår deputeradekammare, nemligen hrr Lamartine och Janvier, och att detta icke hindrat nämnde parti att yngla af sig ganska betydligt. Man hyser alltså någon oro i afseende på England. Ännu ett annat mera positift ämne sysselsätter vår medelklass. Det är, påstår man, annalkandet af ett nytt lån på 800 millioner, hvartill skulle komma, efter hvad det ytterligare påstås, en ny utskrifning af rekryter. Allt detta är logiskt nödvändigt, och följaktligen är det sannolikt. Olyckligtvis är detta icke angenämt, och om ni till allt det förutnämda lägger en. Maj månad, som är snarlik December, så bör ni inse att det hos oss står temligen bedröfligt till. A. H. ör