Aftonbladet – 26 maj 1855, sida 2

(Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 14 Maj. En strid utkämpas för närvarande mellan två stora makter på den ena och en jettelik, en kolossal makt på den andra sidan. Af denna stridens utgång beror, huruvida Frankrike och England fortfarande skola behålla den höga ställning de hittills innehaft bland verldens folk, eller om de skola nedstiga till stater af andra rangen, och den fiende, hvilken de bekämpa, hädanefter blifva diktator och utöfva herraväldet i hela verladen.n Uti dessa ordalag har lord Palmerston sammanfattat sin teckning af ställningen uti det tal han höll vid framläggandet af militärreförmförlagen. Och så förhåller det sig verkligen, och man skulle kunna tillägga att denna de ryska sjelfherrskarnes diktatur, denna derag verlds herravälde äro begrepp, liktydiga med att fråntaga verlden frihetens anda, intill dess det behagar Gud att återskänka densamma på spillrorna af den till följd af sjelfva Fin egen utsträckning sönderfallande kolossen; ty derhän kommer det oundvikligen, och till följd af ödets oföränderliga lag, att gå med denna illistiga och vilda äregirighet som upprr och blodsudlar vår samtid — derhän den hrc det att gå med densamma i händelse den lyckas uti sina anslag. Det lönar visst mödan att utgjuta och föranleda till utgjutande af så mycket blod, att uppoffra och föranleda till uppoffrande af sådana skatter, för att sluta med att blifva en död massa, som uppslukas af de maskar den sjelf frambragt vid det den öfvergått uti upplösningstillstånd ! Men det finnes uti Ryssland något olycksfullt som drifver det framåt, liksom det bland ett stort antal af dess naturliga motståndare finnes något olycksfullt som förblindar dem. Quem Jupiter vult perdere dementat. Efter hvad det synes, måste ödets skickelse gå i fullbordan, och man är stundom frestad att tro det en viss rysk general hade rätt då han yttrade att motstånd mot Ryssland var det samma som motstånd mot försynen. Denna försyn synes verkligen utöfva sitt inflytande på vissa bland dem som maktena hafva, på det att vi alltjemt skola agas af barbariet, tvifvelsutan för det o örståndiga eller brottsliga sätt hvarpå vi ofta nog använda fredens välgerningar. Den politiska skådebanan företer i närvarande ögonblick en sådan anblick, att man ofrivilligt måste spörja med Basils ord i Figaro: Hvad spelar man här? Det inses lätt, att detta gäller hufvudsakligen den österrikiska delen af pjesen. Bland alla de underrättelser, vii detta hänseende erhålla och hvilka ofta äro snörrätt stridande mot hvarandra, finnes likväl n som synes mig synnerligen trovärdig. Den lyder sålunda: Man vet ännu icke hvad parti Österrike kommer att taga. Hvem vet om icke denna underrättelse möjligen kunde öfversättas sålunda: Österrike vet ännu icke hvad parti det skall taga. Detta är emellertid icke min åsigt. Jag tror ännu på Österrike, ehuru många upphört att göra det, och jag medger att de i hög grad ha skenet för g:g. I de officiella kretsarne synes man icke längre sätta något förtroende till Österrike. Jag har redan i mina föregående bref fästat uppmärksamheten på några ganska betydelsefulla teckeni detta hänseende. Ett ytterligare sådant tecken har i dessa dagar tillkommit. Det är upptagandet uti Monitören af de polska emigranternas adress. Det är klart, att om man sammanställer detta faktum med kejsarens tal vid lordmayorsbanketten och den officiella tystnad som alltsedan dess iakttagits i afseende på Österrike, kommer man till den slutsats, att de förbundna makterna icke äro rätt nöjda med den österrikiska regeringen, att de hysa någon farhåga för hvad han kan bära iskölden. Skulle de i annat fall tillåta sig så-dana direkt mot henne riktade hotelser? Constitutionnel sysselsatte sig i går med betraktelser öfver sättet att bringa en fransk armå till Polens gränser äfven i den händelse. att Österrike och Preussen skulle fortfarande