Aftonbladet – 26 maj 1855, sida 2

Till detta erkännande skulle Vestern i alla fall kommit. Men deraf måste då följa att en vidsträcktate och högre basis för krigförandet måste väljas. I kriser såsom den närvarande är det föga vunnet med ett blott erkännande. Det behöfves också energiskt beslut — och dess verkställande! Verlden har nu länge nog blifvit lockad med de fyra punkterna, och det är hög tid att man såge sig om efter ett värdigare och högre pris att bjuda för allt det utgjutna blodet och de oerhörda uppoffringarne af penningar och välstånd, än dessa skengarantier på papperet. Med i Monitören aftryckta polacks-adresser och dylika demonstrationer, som på den tyska demokratien och den tyska liberalismen gjort ett ganska tvifvelaktigt intryck, är det icke gjordt. Med den första underrättelsen om franska utrikesministerns fall, med hvilken man på samma gång trodde de fyra garantierna hafva fallit, gick ett friskare luftdrag genxom Europa, och den goda sakens vänner egnade åter åt striden ett stegradt deltagande. Denna glada förhoppning har likväl hitintills icke gått i fullbordan. Man hör återigen tal om förmedlingstankar och diplomatiska förbindelser. Hvad under då, att det ryska lägret finner sig mycket angenämt och ser sig om efter lagerkransen för sina statsmän? Låtom oss hoppas att triumferandet visar sig vara förhastadt, och att snart en af dessa försynens skickelser ånyo inträder, hvilka i den österländska frågan redan så ofta kommit den förnumstigt beräknande klokheten på skam.