Aftonbladet – 26 maj 1855, sida 2

Det skulle ha varit ohöfligt mot Vincent; dessutom kunde vi som fullkomliga främlingar icke göra bättre än för närvarande antaga hvilken hamn som helst, till dess vi kunde se och dömma sjelfva. Vi tackade således vår vän och samtyckte till hans förslag, och om få minuter visade sig monsieur Battz, åtföljd af tvenne mademoiseller Battz, hvilka alla tre, eskorterade af Vincent, förde oss till våra rum, hvilka verkligen hade en förtjusande belägenhet i tredje våningen med utsigt till en ganska vacker trädgård. Jag har sagt mina vänner, monsieur Battzo, sade Vincent, att de få rummen till samma pris som Rolles betalde för dem. Pardon, monsieur Vincent, men i sanning cest impossible, ni vet — . 1 annat fallo, fortfor Vincent kallt, måste jag föra dem midt öfver gatan; hälften af rummen äro att hyra der, och hvad priset beträffar — nCest marche donne, afbröt monsieur Battz hastigt. Nimporte, jy consens, mais jy perds, en verite.n Jag vet, jag vet, monsieur Battz, svarade Vincent, jag vet ni förlorar derpå; men ni är så välvillig och j, mina damer, jag är säker att j önsken att mina vänner taga rummen ? Oh, certainement, monsieur, assurementa, BVarade båda fruntimren, med en bebagfull rörelse på hufvudet och ett dussin franska fraser. Sju sous buteljen för rödt vin, fortfor Vincent till oss. Tio, monsieur, tio sous, inföll åter monsieur Battz; tio för alla utom mina gamla hyresgäster — Då buteljen återlemnas,, fortfor Vincert. utan att gifva akt på invändningen, men det