Aftonbladet – 26 maj 1855, sida 2

ta punkterna, det gemensamma protektoraet öfver Donaufurstendömena och den fria seppsfarten på Donau. Huru det hänger ihop sed bevarandet af dessa tyska intressen, bar ag i mitt sista bref af den 12 Mej försökt tveckla. Den i detta afseende s vigtiga deeschen af den 30 April till ryska fullmäktien vid Frankfurterförbundsdagen, hr Glinka, ar sedan dess blifvit offentliggjord, och berättar fulkomligt hvad jag skref till er derom. iktstycket bief af oss endast för mildt belömdt, då Ryssland, för att upprätthålla tolkingen af de båda första punkterna, icke blott örutsätter och antyder fortsältandet af de tyka staternas stränga neutralitet, utan gör enna till ett oundgängligt vilkor för föreämda tolkning. Depegchen har i Tyskland äckt den djupaste förtrytelse, emedan man fann ig sårad af proklamerandet af detta vilkor, och medan depeschen utomdess, på den ryska netoden, som icke anser sig bunden af fakta, ågar pås:å att de tyska staterna hade beslut sträng neutralitet. Detta är helt enkelt alskt, då det preussiskt-österrikiska Aprilförraget och tilläggsartikeln i November 1854 ro riktade mot Ryssland, och förbundet formgen i Juli och December förra året biträdt essa traktater. Depeschen, hvarpå den något slappade ofentliga uppmärksamheten företrädesvis lefvat oder förra veckan, innehåller emellertid ännu n vigtig osanning. Den utgår nemligen derirån, att man i Wien kommit till ett fullstänigt godt förstånd i afseende på de två första unkterna. Äfven detta är, för att tala ett anligt menniskospråk, osanning. De fem unerhandlarne vid konferensen förenade sig, i fseende på regleringen af furstendömenas örhållanden och skeppsfarten på Donau, enast i hufvudsaken, på grund af det österrikisa förslaget. Detta förslag gick, såsom beant, ut på att furstendömena icke skulle vara undna vid status quo och den nu lagligen estående inre organisationen, emedan denna atus quo och den bestående, på det så kalde organiska reglementet grundade organiwtionen äro helt och hållet i ryskt intresse. å långt hade man alltså i det hela blifvit se. Men en annan fråga har i Wien icke rhållit något svar, nemligen den vida vigtiare frågan, hvilken författning nu bäst motvarar furstendömenas, Portens och Europas itressen. Lösningen af denna kardinaifråga ;irbehölls åt Turkiets upptagande och konfensens ytterligare öfverläggning. Ryssland kan således ej påstå, att man blifit fullkomligt ense öfver de två första punkrna, och det i tyskt intresse, om Tyskland lott strängt vidhåller sin neutralitet. Detta etyder, såsom alltid i ryska dokumentet, att et vidblifver den i rysk mening och efter ysk uppfattning af grundsatsens tillämpning. Ich derföre skola de tyska staterna bortkasta år fria beslutande rätt för alla frågans vidare tvecklingsgrader ! Ett verkligt intresse för Europa, och derienom äfven för Tyskland, hade det anmärkingsvärda franska förslaget att förena Molau och Wallachiet, förvandla dem i ett ärftgt furstendöme och derigenom uppsätta en erklig skranka mot Rysslands öfvergrepp i öder. Men detta förslag kom i Wien ej en ång under diskussion! Hvad hafva de två unkterna då för en betydelse, då de endast lifvit fastställda i allmänhet, och till och 1ed denna fastställelse saknar all slags euopeisk garanti, all garanti af de vigtigaste onu i krig med Ryssland invecklade eucoeiska kontrahenterna? Deraf följer att, såsom redan blifvit visadt, ;ysslands omsorg på konferensen att lösöra de tyska intressena blott var skenbar, tt Ryssland endast upprepade en mycket beant, utnött lexa, och endast kunde påräkna ågon framgång genom konnivensen af det i la fall och på förhand för neutraliteten belutade neutrala lägret. För öfrigt faller det ke Ryssland in att göra några allvarsamma ppoffringar för freden. Jag nämnde ofvanöre direkta underrättelser, hvilka ådagal:gga etta till fullkomlig klarhet. Man vet att e europeiska suveräner som icke voro inveckide i kriget läto lyckönska kejsar Alexaner II till hans tronbestigning. En af de red en sådan utomordentlig mission beklädda indebuden hade ett samtal med rikskansleen Nesselrode, hvilken dock vissa salonger Paris och Berlin anse vara så fredsbenägen. alet föll på Rysslands bundsförvandter, och lesselrode sade: Vår bästa bundsförvandt är den. Ju mer tid vestmakterna förlora, deto mer växa våra utsigter., Man kan antaga att Ryssland med Wieneronferensen öfverhufvud endast afsåg att vinna d. Underligt nog hade ej heller Vestern er allvar dermed. Officiella depescher, zom ke kommit till allmänhetens kännedom, beiga att Frankrike och England endast högst gerna och -blott derföre ingingo derpå, att e önskade bevilja Österrike ett sista rådrum, etta Österrike, som med sitt fortfarande vackunde, väntande och sölande tillfogatde euroeiska intressena den bittraste skada. Hvad anns dermed? Konferenserna äro slutade, och )sterrike underhandlar ännu alltjemt. Österike tror sig ännu icke våga släppa ur hänerna förmedlingens tråd, hvaraf Ryssland nott en snara för att dermed strypa den orintaliska frågan ! Vill Tyskland hjelpa till tt sno den? Det existerar en förtrolig vestmaktsdepesch, vari hr Drouyn de Vfluys fall tillskrifves två 1. Han hade, heter det, för det första icke ort låta Österrike inrycka i Donaufurstenömena utan en föregående formlig offoch afensivtraktat. och för det andra icke låtit