Aftonbladet – 26 maj 1855, sida 2

för att uppteckna de besynnerliga lemningar som han upptäckte uti la belle Paris. Men dessa voro endast obetydliga impedimenta för den lifliga ifver hvarmed vi fortsatte våra upptäcktsvandringar. Endast två eller tre dagar hade förflutit under vandringar kring stadens vackrare delar, innan vi gingo öfver Seinen för att undersöka det qvarter hvilket vi någon tid skulle komma att bebo. Om vi förut funnit skäl till klagan, hvad skulle vi nu säga om gatorna, trottoirerna, takrännorna och den allmänna renligheten, eller rättare orenligheten. Det var väl emöllertid att vår uppmärksamhet först blef upptagen af det sämsta och sedan kunde fatta intresse för det som i början undgått oss. Partridge hade en bekant, en ung medicine studerande, hvilken bodde vid rus Copeau. Dit vände vi våra steg, uppletade husnummern, fingo veta huru många trappor vi hade att gå, och gingo följaktligen upp. Vi funno Vincent (så hette han) uti sitt rum, dör åtta till tio studenter voro församlade, hvilka pratade, skrattade, politiserade — Alibaud hade just skjutit på Ludvig Philip — rökte ete. Vår landsman mottog oss på det hjertligaste, presenterade oss formligen för hvar och en af sällskapet, som tydligen utgjorde ett kotteri, och sade att vi kommo högst lyckligt; tvenne präktiga rum hade just denna morgon blifvit le-. diga, hvilka skulle passa oss förträligt; om vi önskade skulle han genast gå till monsieur Battz och säga honom att de voro tagna. pBravo!, ropade flere, vårt antal blir fullt; notabene om vi kunna befria Etienne ur la concierger:en, Jag fick sedermera veta att han blifvit arresterad i detta hus och insatt i ingelse för några extra-revolutionära yttranen. Jag tror att både Partridge och jag kände något liknande tvekan, men vi tyekade icke.