Aftonbladet – 24 maj 1855, sida 3

Pehr Nilsson, åtföljd af Skollbro och Sjaggos fader, OUR a CT SER denna sin utsago exemplar af de dagliga tidningarne. Kapten Berghner kunde af öfverståthållareembetet icke förvägras att afgå med fraktgods, men förbjöds vid vite af 500 rår bko att mot betalning inedtaga passagerare. — Poliskommissarien Kindbom har efter hos honom gjord anmälan att artilleristen vid 5:te batteriet Martinell olofligen tillgripit och försåldt en mängd åtskilliga persedlar, såsom hästtäcken, ridbyxor m. m. til!höriga regementet, med behörigt biträde infunnit sig uti lykttändaren Gustaf Lundqvists och dennes hustru Sofia Lundqvists bostad uti s. k. Lambyska l. verket vid Norrlandsgatan och derstäde: anhållit en mängd af de stulna persedlarne som makarne Lundqvist tillhandlåt gig af Martinell: Polisförhör hölls i dag, dervid hustru Lundqvist erkände att hon af Martinell köpt de hos henne anhållne persedlarne. Martinell deremot nekade. Målet uppsköts tills om tisdag, och i följd af de mot ma karne Lundqvist förekomne besvärande omständigheter förklarades de skyldiga att träda i häkte. —A Lappmannen Sjaggo. På fjälet Kajtsas i Arjeplougs lappmark hade, i Augusti mänad 1853, bland andra, lä-pmännen Jacob Andersson Sjaggo och Lars Jonsson Skollbro uppsatt sina kätor och utsläppt sina renar. Nägon stund förmiddagen den 23 Augusti voro Sjaggo och Skollbro jemte Sjaggos fader och nägra andra personer tillsammans i lappmanven Pehr Nilssons käta. Sedan Skollbro och Sjaggos fader gått derifrån, skyndade Sjaggo straxt efter ät samma häll; de i kätan qvarblifne hörde snart ljud af slag samt rop af Sjaggos fader, att någon blifvit dödad Folk skyndade till stället och fann Skollbro ligga liflös; tvärs öfver hans ha!s var ett vidt gäpande sär af ingefär sex tums längd, gjordt med något skärande instrument, gående från ena sidan till den andra tätt ofvan struphufvudet, och hvarigenom nästan alla underliggande mjuka partier voro afskurna ända in till ryggraden; åkom) mor efter flere slag syntes på hufvudet, der vid 1äkarebesigtning anmärktes, att venstra tinningbenets fjälliga del oeh nägon del af hjessbenet på samma sida voro splittrade i flera stycken. Dessa skador å hufvud och hals voro, enligt läkarens yttrande, ovilkorligen orsaken till Skollbros död. Sjaggo hade åter begifvit sig till Pebr Nilssons käta och blef der gripen, efter så väldsamt beteende, att kätan mäste kringrännas, kåtatältet upplyftas och Sjaggo med käppslag öfvermannas samt till händer och fötter bindas. En knif fanns då förvarad inom kläderna i hans barm, men syntes icke blodig. Sjaggo blef derefter inför Arjeplougs lappmarks häradsrä.t ställd under tilltal för det ä Skollbro föröfvade dräp. Sjaggo, som var född är 1822 i nämde lappmark och vistats hos sina föräldrar intilldess han är 1845 trädde i Sktenskap med en qvinna, hvilken enligt hans uppgift nu skulle vara omkring sjuttio är gam mal, hade blifvit straffad för första resan stöld och fr slagsmäl. Hustrun, som vid giftermålet egt nittio rensar och nägot silfver, hade öfvergifvit honom: I sin berättelse vid första förhöret inför häradsrätten, den 10 Oktober 1853, angäende sina lefnadsförbällanden, har Sjaggo förmält, att han under de sist förflutna fem ären tre gänger haft anfall af galenskap, hvilka anfall inträffat efter ymmnigare förtäring af bränvin; men tedan vintern vid 1853 års början sade han sig icke haft något sädant anfall, Angifvelsen om dräpet förnekade han i allo, under förklarande, att han, som varit bekant med Skollbro, men aldrig skall till honom stätt i ovänligt förbällande, ifrågavarande dag på morgonen sett Skollbro gå bort från sin kåta, men icke visste huru Skollbro sedermera blifvit dödad. Under ransakningen hördes vittnen angående händelserna närmast före och vid ifrågavarande händelse; och intygades dervid af ett vittne; att då kom gående till Pehr Nilssons kåta, stod Sjaggo derutanför, hällande i ena handen en yxa och i den andra en staf, samt hotade att slå fadren och Skollbro, hvilken han kallade en falsk profet; hvarvid Sjaggo dock, på Pehr Nilssons tillsägelse, lade från sig stafven och yxan samt medföljde in i kätan, der han satte sig ned att röka tobak; af ett vittne: att Sjaggo, som i Pelr Nilssons kåta före dennes och hans följeslagares ankomst hotat att dräpe vittnet och Pehr Nilssons barn, sedermera, efter det bemälde personer tillkommit, grälat emot sin fader och Skollbro samt botat att dräpa den sistnämde; hvarappå, sedan fadren och Skollbro gått derifrän, Sjaggo straxt efter skyndat ut, medtagande en Pehr Nilsson tillhörig käpp, och inom kort derefter hörts rop af Sjaggos fader att en menniska blifvit dräpt; af ett vittne: att vittnet, som äfven sett Sjaggo, beväpnad med en käpp, skynda efter fadren och Skollbro, vidare iakttagit, att, sedan Sjaggo :opat efter dessa, hvilka dervid togo tillflykt upp på en sten, Sjaggo begifvit sig dit och med käppen riktat två slag mot Skollbro, hvilka denne dock med sin köpp afvärjt, men derefter ett tredje slag, hvaraf Skollbro ifvit träffad, så att han nedfallit från stenen: att aggo derpä ställt sig bredvid eller öfver Skollbro nåra intill dennes hufvud och gifvit honom flera slag, hvarefter Sjaggo sprungit efter sin fader, som fiytt från stället; att Sjaggo, dä han sett sig ej kunna upphinna fadren, återvändt till Skollbro och dragit denne ett stycke frän stället, hvarefter vittnet icke konnat urskija bvad som förefallit; af ett vittne: att sedan Sjaggos fader hörts ropa det Sjaggo dräpt Skollbro, vittnet skyndat fram och sett Skolibro omkullfallen öfvervägen och Sjaggo liggande öfver honom, rörande sin hand fram och tillbaka, liksom skärande i något; hvarefter, då vittnet aflägsnat sig för att tillkalla folk, Sjaggo kommit gående, häls lande i handen Skollbros käpp, men stannat på nägot afständ och ropat, att vittnet borde slå ihjel Sjaggos fader, som, enligt hans yttrande, skulle vara en ond menniska; och hade derpä Skollbros döda kropp: blifrit fonnen och invid densamma legat den staf Sjaggo från Pehr Nilssoms kåta mediagit, nu afslagen och blodig; och hade Sjaggo, sedan han blifvit gripen och fängslad, på fråga om orsaken till hans gerning yttrat, aut det icke vore farligt att dräpa en falsk profet; äfvensom Sjaggo nästpåföljde morgon, då han blifvit tillfrågad hvarföre ban med kuif skurit Skolk bro, svarat, att Skollbro sjelf bedt honom göra detta, på det att. Skollbro -skulle undgå att längre pinas, hvarjemte Sjaggo dä haft det yttrande, att den som finner den döde har dräpt honom. En person, som i början af ränsakningen hördes på ed säsom vittne, nen sedermera befanns vara i skyldskapsförhällande till Sjaggo och dertöre förklarades hafva varit jsfvig att vittna, berättade likaledes, att Sjaggo, sedan hans fader och Skollbro flytt app På en sten, gifvit två slag emot Skolibro, hvilka denne afvärjt, mer med tredje slaget träffat Skollbro, som derat nedfallit från stenen och med Kiagande ljud biifvit liggande på marken; att Sjaggo vidare med sin staf flera gånger slagit ech stött Skollbro, samt, efter det Sjaggo sprungit efter sin fader men snart Ätervändt till Skollbro, dragit denne ungefär sex famnar från stället, lutat sig öfver hohom och fört sin högra arm fram och tillbaka, hvarefier Sjaggo sätt till en närbelägen bäck och tvättat sig. Sedan Sjaggo, som i allo bestridt hvad vittnen sännda berättat, blifvit till länshäktet i Piteä ivforslad för ytterligare ransaknings äfbidande; anmäldes hos konungens befallningshafvande derstädes att Sjaggo järklarat sig vilja afgifva bekännelse om sin brottsighet; iranledning hvaraf förhör inför rädstufvörätten Piteå den 24 Oktober 1853 anställdes, då Sjaggo rättade, att han en läng tid hyst övänskap emo: Skollbro för det denne reiats med honom; att vid sammaänträffandet i Pehr Nilssons kåta hade Sjaggo väl kommit i någon ordvexling med Pehr Nilsson, nen icke med nägon af öfrige närvarande; att efter Jat Samrag fadaor mmh Slatlikea färsadda mad arna OM Ch mm — w— 0 2 0 Fass oc -—-— OR A Må LA TR RR AR åRL. ri C . Do oc br FMu oas Pemer