Aftonbladet – 24 maj 1855, sida 3

rätten blifvit i första instansen afdömdt genom föl jande utslag : Hvad uti detta mäl förekommit har rådstufvorätten i öfvervägande tagit; och beträffande först boktrycka ron Johan Eric Ekboms gjorda invändning att något afseende icke borde fästas vid de af öfverkonstaplarne Lars Wilhelm Lindström, Elias Lundgren och Johan Peiter Lindvall samt poliskonstaplarne Johan Eric Söderström och Eric Johan Lönnmark i målet afgifca vittnesberättelser, dels på den grund attde sjelfve skulle vara öfvertygade om delaktighet uti mot Ek4bom föröfvadt våld, dels af orsak att deras vittnes. må!, enligt Ekboms förmenande, skulle vara haltande samt innebålla uppenbara stridigheter och motssgelser; så och då bemälde vittnen, hvilka, genom förut meddeladt beslut, blifvit från Ekboms emot dem gjorda angifvelse befriade, änskönt någon stridighe: förefunnits uti deras uppgifter angående en del vid öfverklagade tillfallet förelupne mindre omständigheter, dock uti hufvudsaken sammanstämmande vidhållit sina afgifna berättelser, fnner rådstufvurätten deras vittnesmål böra laga vitsord till-rkänpas, hvadan Ekboms ofvanberörde invändning afrådhusrätten ogillas. Hrad åter angår sjelfva saken, och dervid till en början boktryckaren Ekboms framställda pästående om ansvar å poliskommissarien Jäderin och de honom lördagen den 9 December sistlidet år 1854 till Ekboms i huset n:o 19 vid Barnhus-Trädgärdsgatan belägna bostad följaktiga polisöfverkonstaplar och poliskonstaplar, öfver hvilket pästående rädstufvurätten nu endast har att, såvidt det Jåcerin och poliskonstapeln Luadbom rörer, sig yttra, för det de skola utan uppgifvet ändamkl med väld ihträngt uti Ekboms berörde bostad samt derstädes begätt hemfridsbrott, öfverfallit Ekbom mied oqvädinsord och skuffnivgar, tillfogat honom ett skrubbsår å högra hander och ett dylikt å venstra armen, satnt kommissarien Jäderin särskildt emot Ekbom dragit sabel och sönderslagit åtskilligt Ekbom tillhörigt porslin; så, alldenstund genom den -hållne undersökningen utredt är, att kommissarien Jäderin, som, enligt hvad företedde handlingar ådagalägga och jemväl till någon del styrkes af poliskommissarien Tinggrens jemte öfverkonstaplarne Lindströms och Lindvalls afgifne vittnesberättelser, haft fullt giltig anledning att antaga det filosofie magistern Nils Rudolf Munck af Rosenschöld haft sin bostad uti ifrågavarande af Ekbom förhyrda lägenhet, infunnit sig derstädes för att verkställa öfverståthållareembetets befallning om Munck af Rosenschölds häktande och sålunda icke i afsigt att Ekbom skada göra; fördenskull varder Ekboms yrkande om ansvar för begånget hemfridsbrott lemnadt utan afseende, äfvensom, och då laglig bevisning, emot Jäderins och Landbloms nekande, icke förekommit att de vid tillfället med våldsam hand och gerning öfverfallit Ekbom, eller att Jäderin emot Ekbom dragit sabel och sönderslagit honom tillhörigt porslin, Jäverin och Lundblom i dessa delar från Ekboms käromål befrias, hvaremot, och då kommissarien Jäderin genom tvenne vittnens intygande är förvunnen att hafva emot Ekbom fällt oqvädinsord, rådstufvurätten pröfvar skäligt, jemlikt 60 kap. 6 missgerningsbalken jemförd med 18 kap. 9 samma balk, fälla Jäderin att i tväböte utgifva en daler silfvermynt med 32 sk. bko eller, i brist af tillgång, undergå fyra dagars fängelse vid vatten och bröd; finnande rådstufvurätten, på grund af stadgandet i 1 kap. 7 S utsökningsbalken, den omständigheten, huruvida Jäderin i öfrigt må hafva vid utförandet af öfverståthållareembetets bud af sjelftagen myndighet öfverskridit hvad honom anbefaldt varit, eller icke tillvägagått med den hofsamhet som han dervid bordt iakttaga, icke utgöra föremål för domstolens pröfning, utan hänvisas boktryckaren Ekbom att sin talan i sådant afseende, å ort och ställe som vederbör, särskildt efter befogenhet utföra. Hvad åter beträffar poliskommissarien Jäderins och poliskonstapeln Lundbloms förda talan om ansvar å boktryckaren Ekbom för det denne skall vid ifrågakomne tillfälle, lördagen den nionde December sistlidet år, på morgonen uti sin ofvanberörde Lostad med hugg och slag öfverfallit Jäderin och Lundblom som varit i tjensteutöfning stadde; så, ehuru de af Ekbom i målet ;beropade vittnen förmalt sig icke hafva sett Ekvom förfördela kommissarien Jäderin och de honom följaktige psrsocer, likväl och emedan genom den af Jäderin och Luadblom i målet förebragte bevisning upplyst är, att Ekbom vid msranämde tillfalle med harden tilldelat ej mindre poliskonstapela Lundblom två slag å ansigtet, deraf äkomma dock icke följt, än äfven poliskommissarien Jäderin tf ansigtet ett slsg, deraf ew mindre blödande sår uppkommit, och Ekboms förebärande att han icke igenkänt Jäderin och att det varit så mörkt i rummet att han icke kunnat urskilja de innevarande personernas klädedrägter, än mindre veta att de voro polisbetjente, enär de icke omförmalt denna deras egenskap eller ändamäletmed deras besök, vederlägges ej mindre af den omständighet att Rkbom blifvit af en sin arbstare underrättad att det vxr polis i buset som sökte magister Munck af Rosenachöld, än äfven af det genom vittnesmålen upplysta förhållande, att i rummen varit tillräckligt ljust aw urskilja alla personer och se hvad som tilldrog sig, och att koastapeln Lundblom vid tillfalles varit klädd i högmössa, äfvensom särskildt af ett vittnes, poliskonstapeln Söderströms intygande, att Ekbemvid tillfället nämnt Jäderin vid namn; fördenskull och emedan Ekbom sälunda är förvunnen att hafva, med vetskap derom ätt Jäderin och Lundblom varit i tjensteutöfning stadde, pä ofvanomförmälde sätt dem ofredat, samt Ekbom dessutom under målets handläggning inför rätten missfirmat kommissarien Jäderin, pröfvar rådstufvurätten, i förmögo af 18 kap. 94 och 35 kap. 2 4 missgerningsbalken samt 14 kap. 7 rättegångsbalken, rättvist fälla boktryckaren Ekbom att böta för polisbetjentes öfverfallande under tjensteutöfning tvåhundra daler silfvermynt med sextiosex riksdaler trettiotvå skillingar, för ett dervid tillf-gadt sår två daler med trettiotvå skillingar, samt för missfirmelse af sin vederpart tjugo daler silfrermynt med sex riksdaler trettiotvå skillingar, eller att, i brist af desse böter, tillsammans utgörande sjuttiofyra riksdaler banko, i stället, i ena bot, straffas med tjugoåtta dagars fånzelse vid vatten och bröd. Slutligen och jemte det rådstufvurätten förpligtar boktryckåren Ekbom att till konstapeln Lundblom, som fordrat godtgörelse för sin inställelse hos rätten, såsom ersättning derför utgifva skäligen ansedde åtta riksdaler banko, finaer rådstufvurätten hvarkea kommissarien Jäderin vid den utgång saken tagit, eller de uti målet såsom vittuena hörde personer, tä nägon ersättning af dem för deras inställelse hos rätten icke äskats, kunna någon ersättning i sådant afseende tillerkännas., Tiden medgifver ej att nu göra de reflexioner som synas skäligen föranledda af detta mäl cch rådhus rättens utslag; men vi hoppas att snart vara i tillfälle meddela nägra betraktelser deröfser. — Schagerström-Sellingska rättegången har i dag åter förevarit, dervid Selling för tillfallet för sig ställt ombud, som anmälde att Selliog ej kunde lemna sin handel, emedan bokhällaren som vittne i målet var till i dag af kärandena äberopad. Berggren bestred . dock -ombudets uppträdande i detta mäl, till hvilket! bestridande rätten lemnade sitt bifall. Dock medgaf i. Berggren, att vittoet, bokhållaren Gustafsson, finge j. höras i Sellings frånvaro. Gustafsson, förut hörd, kompletterade sin vittoesberättelse genom svar på åtskilliga till honom framställda frågor, hvilka. svar dock icke lemnade någoa vidare upplysning än som föra: är vunnen, Gustafsson kunde nemligen ej påminna sig de flesta omständigheter hvarom han tillfrågades. i Slutligen begärde Berggren ytterligare vittnesför hör, men domstolen medgaf blott, att de vittnen, som förot varit af Berggren uppgifsa och åberopade, finge inkallas till nästa rättegångsdag, då äfven Selling horda vid vite af 3 rdr 16 ek hko vara tillstädes I