Aftonbladet – 22 maj 1855, sida 2

blessyrer och krigstjenst bevisa att man :är det, och jag tycker ni skulle tro en gammal soldat på hans ord. Jag har sagt allt hvad jag har att säga; der är mitt hus; dörren är öppen — sök efter sjelf; kom .Agathe, vi måste s:uta vårt förmiddagsarbete. Med dessa ord började jag ånyo mitt arbete med vinrankorna. Jag såg hvarken åt enaeller andra sidan, utan högg och qvistade, stående emellan dragonerna och den stackars Agathe, som var förskräckligt rädd, fast hon bjöd till att synas lika upptagen af sitt arbete som jag. Ryttaren, som förde ordet, betraktåde mig en liten stund skarpt, utan att säga ett ord, och utbrast derpå i ett häftigt skratt. En gammal soldat af rätta sorten! — med äkta stål i sig! — man beköfver endast räcka fram en flinta, genast flyga gnistorna. Han vände sig till de andr: Vår kapten har tydligen misstagit sig; denne är en bon eamerade;: vi kunna lita på honom. Vi skola gå ett hvarf genom huset och rida vidare. Han sade mig god morgon och sedan de sett sig om i huset .begåfvo de Big af. Nå väl, Agathe, hvad skola vi nu taga oss till? sade jag då vi icke längre sågo dragonerna. Viha fått oss en vacker affär på halsen. Ack, Louis,, sade hon, låtom oss icke tänka på faran; vi ha räddat tvenne oskyldiga lif, ty oskyldiga äro de, derom är jag öfvertygad; om våra egna lif derigenom råkat i fara, hvad mer? fPimlen skall belöna oss. Ingenting mera sades, ehuru vi båda tänkte en hel hop, men vi fortforo med vårt arbete som om ingenting förefallit. Det dröjde en lång stund innan jag tordes släppa fram flyktingarne från deras gömställe; ty jag var rädd för mr le capitaines fördömda kikare. Då jag öppnade skåpet fann jag mina fångar halfdöda af orolig väntan. Vi höllo rådplägning om bästa sättet att kunna dölja dem — hvem