Aftonbladet – 22 maj 1855, sida 2

lustriella befolkning till en del blifva utan sysselsätting; under en sådan pröfningens tid ville folket se nän i regeringez, som egde tillräcklig kraft att föra tatsskeppet genom de brännicgar som på alla sidor ) pgäfvo detsamma. Det var derför allmänheten uppordrades att understödja den pågäende rörelsen (Biall). Hr 8. Baker unoderstödde resolutionen och tog hr Layard i försvar för de anfall som blifvit gjorda mot onom i underhuset, hvilket föranledde församlingen utt utbringa tre lefvecop för Layard. Mr F. Bennoch understödde resolutionen. Han bade ngentirg attanmärka emot aristokratien såsom klass. Mänga af de mest utmärkta bland dem hade utgått ar medelklassen. Nägra af dem voro ända till öfverdäd tapara, såsom de bevisat vid den ärofulla fåktningen vid Balaklava, der ädlingens och den simple soldatens blod blandades med hvarandra för Englands ära (Bifall). Men hvar var den urskilning som anbefallde denna fäktning? Det behöfdes någonting mera än blott och bart bravur, ty en befälbhafvare som onödigtvis uppoffrat ett enda lif, har befläckat den kommandostaf han bär. Striden vid Inkerman har blifvit kallad manskapets strid,, men hvarföre bar den ej blifvit kallad officerarnes strids? Om officerarne hade gjort sin pligt, hade ej en endal. droppa af folkets blod behöftspillas under denna töckniga morgon. Han ville icke angripa hela skaran afl orga uppåtsträfvande pennfäktare, hvilka man träffar i alla offentliga verk, och som svårligen skulle kunna neåläta sig stt svara på en fräga som man ställer till dem; han ville blott anföra ett enda exempel på huru de sköta sitt erabete. En af hans vänner kom till Deptford för en angelägen affär, somstod isammanhang med ett kontrakt, och sedan han väntat omkring två timmar, hade han nöjet se den gentieman till hvilken han vände sig nedsiiga från sin stol och ringa på klockan. Hans vän tänkte nu att hans ärende skulle bli expedieradt; visst icke — vaktmästaren inkom och den unge mannen sade till honom endast: John! lsga om elden. (Skratt.) Det var nu folkets tur — det ville nu sjelft laga om elden. Bästa botemedlet -mot allt detta onda vore en förenihg af detta slag.e Mr Johnstone Neale understödde resolutionen, men ansög att man borde spela rent spel med dem söm man höll på att fördömma, och att bäda sidorna af frågan borde framläggas för allmänheten. Han ville dertöre meddela det svar som han visste att lörd Palmerston gifvit på mänga af de klagomål man anfört emot honom. Lord Palmerston hade till svar på vista anklagelser sagt, att under det. han bildade den nuvarande regeringen, hade han erbjudit :köpmän, tillhörande Londons city, inträde deri, men dessa bade svarat att det vore omöjligt för dem att öfvergifva sjna affärer och afstå en ärlig inkomst af 5000 å 7000 för inträdet i kabinettet under en kort tid, hvarigenom de riskerade ätt gå miste -bide om affärer och lön. Hr Lindsays vppgift visar huru illa den ädle lorden mäste ha varit underrättad, då han, förmodat att de praktiska män, till hvilka han vådjät, skulle af blotta pekuniära rhötiver ha vägrat mottaga nägra embeten. Den svårighet lord Pahnerswon hade att öfvervinna låg uti -underhusets sammansättning. Det hade. allaredan vid mötet blifvit uppgifvet huru stort antal edlemmar för värvarande sitta i underhuset, hvilka stå i slägtskapsförbindelser med pärer. Talaren ville tillägga att 23 platsör finnas söm tillsättas under stora familjers inflytande. Fan frågade hr Lindsåy huruvida -han; om han endera dagen blefve -utnämnd till premierminister, kunde undgå att gifva gehör ät fordringar, som fråmställdes af;män, på hvilkas röster det berodde om han skulle kunna bibehälla sig ipä sin plats ? (Hör, hör). Deri ligger Hela frögan, och det mäste nu göras klart för aristokratien, att det nu varande systemet gätt till sin yttersta gräns och må ste förändras. Sådant måste ske till aristokratiens eget bästa (Skratt). Om man än älskade aristokra tien, borde man dock icke gifva den allt hvad den begärde. Hr Layard hade härom aftonen blifvit ånfallen, emedan det läg uti hela det aristokratiska änhangets intresse att Han skulle blifva tystad (Här utbragtes tre lefverop för hr Tayard). Talaren var förvissad att denna rörelse skulle röna framgäng, och att den icke skulle göra nägot intrång på kronåns prerogativer eller pärernas privilegier, men likväl skydda :olkets rättigheter. Resolutionen blef derpå enstämmigt antagen, -hvarefter föredrogs och antogs den tredje resolutionen, som angick bildandet af komiten, hvars medlemmar på stället utsägos. i Hr Oliveira uppträdde derefter och redogjorde för det särskilda möte som under hans ordförandeskap egt rum i Guildhall och der enahanda resolutioner blifvit antagna, endast med det tillägg vid den första, watt det för förvaltniogsreformens genomförande var nödvändigt att valrätten utvidgades. Ordföranden tillkännagaf, såsom prof på det allvarliga deltagande hvarmed rörelsen omfattades, att :25 bland de närvarande herrarne tecknat sig för 100 en Tillkännagifvandet mottogs med högljudt ifall. Sedan man tackat ordföranden och utbragt tre lefve för drottningen, tre för fransmännens kejsare och tre för parlamentets sjelfständiga ledamöter, upplöstes mötet. feg