Aftonbladet – 22 maj 1855, sida 2

ledamöter. På hvarje fråga och hvarje klagan hade de endast ett svar: Allright. Nu ville han i Londons city högtidligen förklara att-han för sin del funnit det all wrong (allt på tok), och det glädde honom att så det man öfverallt i landet började finna detsamma (Bifallsrop). Det hade blifvit sagdi att denna agitation ej vöra konstitutionell. Den vore konstitutionell, och det vore de man som beklädde embeten under kronan och missbrukade sitt ansvarsfulla kall genom att till embeten befordra personer endast derföre att de vore deras slägtingar, som verkligen handlade inkonstitutionelt (Hör, hör!) Köpmännen i Londons city hade ej någon afsigt att anfalla konstitntionen; de hade derpå för .mycket att äfventyra. De hade djup vördnad för konstitutionen och älskade varmt sin hulda drottning, som vore ett mönster i dygder och behag (bifallsrop); men de hade beslutat att tvinga ministrarne att efterlefva konstitutionen och uppräithälla rikets värdighet och ära (Hör, hör!). En händelse hade tilldragit sig för sex mänader sedan, som han aldrig förut omtalat, men som han nu ville förtälja, emedan det vore hans skyldighet. Han skulle ej haft någonting alt vinna på öfverflyttandet sf sina tjenster fråh Austinfriars till Whirchall eller Downing street, och ingenting skulle nägsasin förmå honom att mottaga en syssla, om icke medvetandet att han kunde vara landet till nytta. För sex månader sedan hade han besökt sir J. Grabam och sagt honom sin tanke, att de som hade att göra med tratisportväsendet tycktes hvarken ha några böcker, någon ordning eller något system — de tycktes ej veta hvad de hade för händer och kunde ej säga huru de skulle instufva godset eller hvart de skulle afsända det. Jag önskar ej, hade han sagt till sir James, att mitt namn synes i hela affären; men ni torde tillåta mig att lemna Austin-friars och uppehålla mig i amiralitetet för en vecka; oc om ni vill ge mig till hjelp nägra dugliga karlar inom ert departement, så vill jag se till om jag ej kan ge er en komplett samling af böcker att börja med (Bifallsrop.) Tillåt mig, fortfor han, att å edra vägnar begifva mig till Deptford för att se hurudana böcker man der lagt upp, och jag skall der organisera ett system. Det är nemligen icke blott pengar som behöfves; ty utan att ni har i verksamhet ett lämpligt möächineri, kan Eriget icke föras så som sig borde. Utan att ert folk fär föda, kläder och skydd mot klimatets hårdhet, kan man icke begära att det skall kunna slåss. De upplysningar jag kan meddela er, sir James, må ni i parlamentet framställa såsom edra egna, ty jag önskar alldeles icke skörda nägon ära deraf. Nåväl, till svar på allt detta tackade honom sir James mycket förbindligt för hans anbud och skakade hjertligt hans ha d, men han (br Lindsay) måste tillstå att han från den stunden och allt hitintills icke hört något vidare om saken. (Hör.) Sedan han gått sin väg, hade utan tvifvel sir James rådfört sig i ämnet med någon i etikettoch formalitetsväsendet bevandrad herre, som låtit honom förstå att det för ingen deligick an att i en sådan fråga taga rid af en simpel köpman i City. (Skratt och bifall.) Utan farhåga att beskyllas för egenkärlek, vågade han (hr Lindsay) påstä, att han skulle på en veckas tid ha infört en metod och ett system, som skulle ha besparat landet ätminstona en million utaf de två som ret rent af borikastade på transportväsendet. (Hör, ör.) Uti aristokratiska kretsar har yttrats, att detta möte skulle. blifva blott ett kastrull-slammer, som till ingenting skulle leda. Han ville nu säga det goda folket, att det icke skulle blifva nägot simpelt kastrullslammer — att sådana affärsmän som deras utmärkte ordförande och hr Travers, och flera andra här närvarande, ej bade lemnat sina pulpeter blott för nöjet att åhöra tomt nack. De skola gripa saken an såsom affärsmän, byilket de äro, och icke stadna eller hvila förr, än de genomdrifvit hvad de ansett säsom nödvänd gt. (Hör, hör.) Vid detta möte borde utses en kommittö, hvilken hade att genast sammanträda och hvsrs åliggande det borde blifva, att till hvarenda ort söm insätter en miedlem i parlamentet, af sända de resolutioner som här antagas. Kommitte ledämöterra skulle sätta sig i förbindelse med-aktade män på alla dessa orter, och om de gillade resolutionerna, skulle alla dessa män sammankalla offentliga möten i sina respektive städer för att diskutera dem, och vidare skulle vid. dessa möten bildas underkommitter, som verkade i samband med central kommitien, så att depna rörelses .upphofsmän skulle inom sig hafva sina representanter inom alla valorter i riket. (Bifall.). Hvarhelst de då upptäckte nägot sådant did — någon kunde finna frasen skarp, men Timss, har till och med sagt afskyvärdt dåd — hvarhelst ett sädant dåd tillämnades som då hr Howard blef anställd i skögsdepariementet, oaktadt lörd Palmerstoh fätt sig för dettas embete erbjudet stödet af vär tids skickligaste sgronom — då borde i önderhnset väckas en motion om ogillande af etts: dånt förfaran :e, och det skulle åligga underkommitteerna öfver hela landet att från sina vespektive orter insända petitioner mot en sådan skandal; och de skulle äfven uppmanas att skrifva till sina egna parlamentsledamöter och på det enständigaste tillhålla dem ptt votera efter samvete och emot den ministeriella planen. (Hör) Om ett sädant machineri som detta vore fullståndigt o-dnadt och redo att ver:a öfverallt i landet, finge man väl se om mylord. Palmerston äterigen skulle tillåta sig några dylika dåd (Bifall). Han hade anfört detta exempel endast för att förtydliga sin rmeniog; men det fanns en annan punkt, i afseende!på hvilken det vore lika nyttigt att regeringen i tid blefve varnad. Det kunde ej betviflas, attinnan den kotnit som nu var sysselsatt med att undersöka i hvilken belägenhet krigshären framför Sebastopol befunnit och befunne sig, afgifvit sitt utlåtande, skulle regeringea nog finna det lämpligt eller nödvändigt att uppoffra några ibland sig, — utan tvifvel skulle de utväja två eller tre syndabockar, att offras på leras eget vanvetts och oduglighets altare, för att Hymedelst blidka folkets harm; men ganska sannolikt vore det då, att man till dylika syndabockar utsåge endast sådana personer, som ej egde några vänher vid hofset (Hör, hör!). Må man derföre uppmärksamt gifva akt på regeringens ätgöranden, och för sin egen del skulle nog tal. arbeta på att till denna offring ötrågos syndabockar, som blifvit tillräckligt feta — feta genom sitt öfversitteri och sin oduglighet i tjensten (Bifall). Ett ord till, och han hade slutat. Alla voro de fästade vid deras gamla författning, alla voro de stolta öfrer detta konstitutionens ädla tråd, under hvars skyddande skugga Eur landsflyktige monarker funnit en lugn fristad. Dess skugg-gifvande blad grönskade ännu lika yppigt som förr, men under löfverket dolde sig några murkna grenar. Om de-som makten hade ej i tid bortrensade dessa obelsosammäa utväxter, skulle trädet visina och dö; eller (lvilket vore en lika stor olycka) :om de som värderade dess välgörande skygd och hade sin fördel vid dess bevarande, icke sjelfva bortskure de förtorkade grenafne, skölle andra mer ovärssimma och hårda händer fatta uti yxan och genom den besinningslösa väldsamheten af deras hugg bereda blde träd och grenar ett gemensamt fall (Bifall). Detvar af. dessa. allvarsamma skäl han sblifvit förmådd jatt lemna sin. pulpet i city och att slå in på den bana som han, i förening med sina vänner, under de sista sex veckorna fullföljt. Landet kunde nu sägas istå vå branten af en afgrund. Om kriget fortfore, håde