Aftonbladet – 22 maj 1855, sida 2

Förvaltningsreformrörelsen i England. (Slut från gårdagsbladet.) Mr J. D. Pawles sade att han med stor tillfreds ställelse understödde förslaget. Man hade sagt dem att de borde vara varsamma vid väckandet af denns agitation, men han trodde att de borde se det onda. hvaröfver de beklagade sig, rätt i ögonen. (Hör, hör.) Om de föredroge stillastående för rörelse, om de moderata ur medelklassen ej lade hand vid verket sora måste utföras, borde de väl akta sig för at: det ej i deras ställe utfördes af andra, som vore mindre kompetenta än de. (Hör, hör.) Deras enda syfte var att landet skulle bli så styrdt, att det förblefre i samma höga ställning det hittills innehaft. Proposition blef derefter framstäld och beslutet enhälligt antaget under väldiga bifsllsrop. Mr W. S. Lindsay (parlamensledamot) föreslog föl:ande beslut: Att det enda botemedlet för det system af uselhet i förvaltningen som förorsakat en si sorglig förlust af arbete, penningar och menniskolif, är att söka i införandet af större erfarenhet och praktisk duglighet i det allmännas tjenst; att uteslutandet frän embeten af alla dem som i hög grad ega de praktiska egenskaper som äro erförderliga för ärendernas ledning Hos ett stort Händlande folk, är er fläck på dess intelligens och ett förräderi mot fm intressen; att på sämma gång vi frisäga oss från hvarje sträfvan att utesluta de aristokratiska klasserna från deltagande i kronans rådpligningar, känna vi let vara vär skyldighet -att protestera mot anspråken från hvarje samhällsklass, som vill göra statsstyrelser ill ett monopolium för sig. Talaren sade att han helst skulle förblifvit en tyst åskådare, — heldre ar betat än talat för saken, om det varit möjligt. Har hade redan arbetat för den, och rätt mycket, då Har i samband med sina vänner mr Travers och mr Morley utverkat deras närvaro vid detta möte. Hvarföre hade. han gjort det? Helt enkelt, emedan han insåg nödvändigheten af att nägonting gjordes i 8aken; han hade känt denna nödvändighet, ej blott som parlameatsledamot, utan äfven som köpman i Londons city. (Hör). Det vore i denna sednäre egenskap som han nu tilltalade dem, ty han hade sutit i underhuset såsom ledamot, och såsom köpnian på en gång rigtigt skämts och förvå ats öfver de lä tkinniga svar som den ädla lorden i spetsen för sty relsen gifvit på frågor, som voro af sä lifsvigtig be tyde!. för hvarje person i landet. (Bifallsrop.) Tilif spad i et ämne som rörde kriget, hade den die oden scarst med ett spefullt l5je att en telegrafdepesch anländt från Krim, men den innehölle ej något om kriget. Den närvarande agitationen vor: i aågon partiröre!se; den vore en rörelse, i hvillten -.onservativa och liberala vore förenade. (Hör, här.) Alla partier insågo nödvändigheten af en förändring; de insågo alla att de måste ha en genomgripande re form i förvaltningen — att de mäste se till huruvida ej detta lands styrelse kunde tvingas ait hålla jenina steg med det folk den styrde. Affärsmän funno det oförklarligt att, medan de vore i ständ att öfverdrågz England med gigantiska företag, att bygga jernYägar, spränga tunlar genom bergen, sända sina skepp till alla delar af verlden som budbärare om fred, civilisation och kristendom, medan de gjort England till hvad det var (ty hvem hade Eovgland atttaeka för sin storhetom ej sina köpmän och sitt folk ?), medan de upplyftat det till den höga rang det med rätta innehade bland andra nationer, de som gjorde anspråk på rättigheten att styra dem ej vore i stånd att sköta landets ängelägenheter. Han ville nu ej upptaga dem med detaljer, ty om ban gjorde det kunde han komma dem att rysa eller måhända att tro det han blott beräftade sagor, utan blott göra några få anmärkningar öfver ett ämne som han trodde sig böra förstå. För en kort tid sedan bragte han i underhuset frågan om transportväsendet till tals, med det påstående att den använda transportSottan kunnat, om den--på ändamålsenligt sätt orgsniserats, uträttat fyra gänger så mycket som nu oeh gjort det bättre på samma gång, och att af de voterade 8 millioneraa 2 millioner blifvit rent af bortkastade. Nåväl, hvilket svar hade han erhållit på dessa påstående? Jo, sir J. Graham beh sir Ch. Wood, ehuru begge eljest färdiga nog att kasta sig öfver honom, hade aldrig gjorde den minsta hänsyftning på hans beskyllningar, utan endast sagt: åen ärade ledamoten anfaller en döfstum man, blott och bart emedan han vägat sätta i fråga sundheten . af deras åtgärd att sätta en döfstum person på en plats der det var hans skyldighet både att höra oeh tala. (Skratt) Han trodde att denne beklagansvärde vore en skicklig och förträffig man; men hvilken ibland citys köpmän skulle, om han ville använda en döfstum person, göra honom till sin kassör eller sätta honom vid sin pulpet, der han skulle uppfordras iatt lyssna till och besvara alla frågor som ställdes tik bonom ? (Hör, hör). Nåväl, detta enda exempel vore en bild i smått af hela systemet. Det funnes utan tvifvel i statens tjenst några högst utmärkta män; men om man -toge dem alla, från premierministern allt nedigenom, i närmare skärskådande, skulle man finna att de af en eller anunan anledning alla vbro på orätt plats (Skratt). Talaren berättade derefter, huru han vid ett besök i Marseille för ej längesedan inlätit sig i samtal om franska transportväsendet med en gammal hederlig köpman, som på alla håna yttranden och frågor endast svarat: All right (allt riktigt), samt huru han sedermera funnit att hans ongelska ordförråd endast inskränkte sig till dessa begge ord. Så vore äfven fallet med vissa af styrelsbns TITANS Sn NET ENE Neste ÖSK