Aftonbladet – 19 maj 1855, sida 2

är, upprepar jag ännu en gång: hvad kan man taga sig till?o Taga sig tilll sade mr Belcher nästan med någon. skärpa. aHlundra olika saker, Tag på er mackintosh och edra galoscher; följ med mig till Courtgsin och se på huru fiskrarne gå till segels uti. deras båtar, som bogseras utaf deras hustrur och döttrar, en syn som ni ganska säkert icke sett om-ni än rest genom hela Europa och varit i Calais ett halft dussin. gånger. I Mr Belcher fortfor i denna anda att uppräkna en mängd sakar som man med nöje kunde hafva att se till och med i Calais; me som ham icke föreslog något som intresserade mig mer än han sjölf Hadejag den djerfheten att sägå honom detta, och att niin nyfikenhet blifvit väckt att lära känna något mera om honom. Det finnes ingenting uti min historia som kan skänka en främling nöje; den är enformig och utan ovanliga händelser. Jag är Visserligen ensam i verlden; men jag här aldrig, så långt jag Kan minbas tillbaka, lidit någon smärta eller olycka. Mina föräldrar dogo då jag vår helt ung; min fader och moder voro endå arftagarne efter sina föräldrar; en liten förmögenhet, hvilken den sednare efterlemnade; förvaltades med eget och trohet; under Min minderårigbet, af en hederlig och samvetsgrann advokaty hvilken icke var: beslägtad -med. 038, men som råin far utnämnt tillexekutoraf sitt testamente och till min förmyndare. Svag helsahindrade mig att fortfara med min skolgång. Jag kan icke säga att jag var sjuklig; men min kroppsbyggnad -var svag och min nerfsvaghet inverkade: på mit: lynne. Jag försökte att under min förträfflige förmyndares ledhing göra framsteg uti ståtier för ett bestämdt kall,-men: jag måste öfvergifva detta,