Aftonbladet – 19 maj 1855, sida 2

hade försett honom med en lista på ryska jt krigsskeppen i Svarta hafvet; men denna hade it varit gammal och ytlig; han hade då vändt i, sig till gesandten i Konstantinopel, men af:; denne. icke erhållit annat än en dylik lista; i engelske konsuln i Dardanellerna, till hvilken c han dernäst vändt sig, hade ej heller kunnat i: hjelpa honom, och så hade han derpå den ! IT Juli 1853 skrifvit till lord Stratford, och i meddelat honom, att ombord på amiralskepi; pet befunne sig en ganska intelligent Malte: såre, som hade vänner i Odessa, och som väl kunde begagnas till att besöka Sebastopol,! och skaffa de så högst önskvärda upplysnini garne om fästningen och flottan. På denna D skrifvelse hade från lord Stratfords sida icke; något svar följt, och han hade derpå till lor. den afsändt kapten Drummond för att hemth ett sådant. Genom kapten Drummond Hade ) derpå af lord Stratford. blifvit honom meddet ladt, att anskaffandet af pass för ifrågavat rande person: skulle mötal svårigheter: Icke . något bättre resultat hade vunnits, då hah (amiralen) gjort gesandten uppmärksam der uppå, att just vid samma tid tvefine ryskh krigsskepp blifvit reparerade på de kungliga varfven i Portsmouth, och att män derföre: åtminstone kunde våga försöket ätt af ryssarne i Sebastopol begära samma tjenst för ett : engelskt krigsskepp som blifvit läck. Sjelf hade han under sitt vistande i Konstantinopel i November och December 1853 genom personer af alla klasser och nationer sökt förskaffa sig underrättelser om Krim och irkassien; men föga erfari ; hvilket han till skref ryska regeringens systematiska vaksamt het och försigtighet saråt grekernas fientliga sinnesstämning. Under tiden hade han äveh genom sjelfva de engelska myndigheterna blifvit förhindrad i sina efterforskningar. Hade man afsändt bemälde malftesare, så skulle man ha blifvit välbetjent; men gesandten förklarade det kan hade sina skäl hvarför mannen icke kunde afsöndas, och gjörde svårigt heter i afseende på passet. Under fortsättningen af-sinautsagor medgaf amiral Dundas, att de ryska? krigsskeppen oaktadt blot Kaden i Svartå hafvet ganska ofs löpt ut ifrån Sebastopol, och yttrade; att:om fiendeh varit företagsam, skulle sådant ännu-oftarb: hafva inträffat, då Svarta Häfvets kuster icke medgåfvö en sträng bevakning. Ryska trupt pernas inmarscherande på Krim öfver: Perei kop hade flottan i-anseende-till det grunda vattnet icke kunnat förhindra, lika litet det ras passage öfver Azowska. sjön, af samma skäl, och emedan-det saknadesoplatta fartyg. Sebastopols intagande genom flotten allena förklarade amiralen från början för omöjligt och åberopade härvid amiral Hamelins-öfverensstämmande intyg: Hvad armåens transport till Krim beträffar, så sade arhiralen, att det felats tillräckliga transportmedel, då man bland annat hödgats qvarlemna 2—3000-hästar och från -trupptransporten reservera 7 linieskep af hvardera flottan för händelsen af ett -anfall från ryska flottån. Fransmännen förskaffade sig erforderliga transportmedel endast derigenomyj att-deöfverförde trupper på-enc del af dessa 7 linieskepp. Bristen på transportmet del visade sig menlig äfven sedermera dä det blef fråga om att bortförd de sårade; enligt amiralens utsago hade man emellertid ej räknat på mer än 3 eller 400 sårade, enär mah trodde sig inom ettpar dagars förlopp kunnk vara i Sebastopol, och derpå ville anse-alltsammans för slutadt. Besvarandet af frågorna om den ofullständiga blokaden af de ryska hamnarne uti Svarta hafvet undvek amiralen genom den anmärkning, att han deröfver ej kunde utlåta sig utan att omnämna fransmän nen, hvilket icke vore tillständigt. De öfriga utsagorna rörde hufvusakligeh provianterint gen -och Balaklavahamnens dåliga skick, hvilket sednare amiralen sökte förklara af Iokalomständigheter. — I går och i dag förs hördes armåns öfverbefälbafvare, lord Hardinge; af komitn. Hans utsagor voro ganska omständliga men erbjödoi det hela ingenting anmärkningsvärdt. ! De handlingar rörande Wienerkonferenserna, utgörande 13 protokolier med åtföljande bilagor; hvilka blifvit i parlamentet framlagda, äro allt för vidlyftiga att kunna meddelas. Sedam vi i går. redogjort för de af Ryssland i de båda sista konferenserna uppställda mötförslag, hvilka äro det vigtigaste, emedan de tydligen visay att någon utsigt till fred nu icke finnes, anse vi oss endast böra meddela det dokument, som utgjorde utgångspunkten för förhandlingarne, samt-den tolkning som de allierade i konferensen velat gifva åt den tredje punkten. Den promemoria af den 28 Dec., som öfverlemnades till furst Gortschakoff och i hvilken Österrike och-vestmakterna hade öfverenskommit om den ällmänna tolkningen af de fyra punkterna, var af följande lydelse: För att fastställa den mening; som deras regeringar fästa vid Hvarje af de grundsatser, seominuehållas i de fyra artikla ne, och i det de, å andrå sidan, nu säsom alltid förut, förbebälla sig rätt. ätt framställa .sådane särstilda vilkor, som, utom de fyra garantierna, kunna synas dem nödvändigt föranledda af: Europas allmänna intressen, till förekommande af de sednaste förvecklingarnes förnyande; förklara Österrikes, Frankrikes och Englånds representatiter: 1) Att deras regeringar, öfverensstämmände i sin åsigtom nödvändigheten att upphäfva det uteslutande protektorat som Ryssländ: utöfvar öfver Moldau, Wallachiet och Serbien, samt att följaktligen ställa under de fem makternas kollektiva garsuti deprivilegier, hvilka. sultanerna beviljat dessa furstendömen; sina lydländer,, — hafva ansett och anse, att intet stadgande i Rysslands gamla. traktater med Porten, rörande sagde-provinsers bör återupplifvas vid freden, samt att de anordningar, som i afseende-pä--dem obala Hjidtamarn hära nå dant attt olutliren fartotäl.e