Aftonbladet – 18 maj 1855, sida 2

Br LE VIATIL LILL CUL kd sned AVINGIIGIUE LILL Österrike. Uppgiften att Drouyn de VHuys afgått från utrikesministerposten med anledning deraf att kejsaren ej velat ingå på de af honom antagna österrikiska bemedLingsförslagen har erhållit ett slags officiel bekräftelse derigenom att Monitören aftryckt en korrespondens till Indep. Belge, der denna uppgift förekommer. Kejsaren säges hafva uti ett manifest till orientaliska armen uppgifvit de orsaker, som föranledt honom att afstå från sin resa till Krim. Monitören tillkännager att i anseende till det förestående tilloppet af främlingar i Paris, förmår staden icke vidare åtaga sig de uppoffringar den hittills burit för att kunna hälla brödpriserna nere. Brödet kommer hädanefter att kosta 45 centimer, och det hittills gällande lägre priset upprätthållas endast för de arbetande klasserna. ENGLAND. Uti underbusets session den 11 dennes framlade lord Palmerston sin plan till reform af militärväsendet och han begagnade härvid tillfället att rikta några genmälen mot hvad som blifvit yttradt vid förvaltningsreform-assosiationens möte i London-Tavern angående regeringens sammansättning. Hans yttrande var hufvudsakligen af följande innehåll: Det var fullkomligt sannt, sade han, att då han öfvertog bildandet af det nya kabinettet, hade man vid honom fästat så stora förhoppningar, att deras förverkligande ej förnuftigtvis kunde väntas. I alla händelser hade det varit hans pligt att om möjligt :örskaffa sig sädana personers biständ, hvilkas intr i ministeren tillförsäkrat densamma kraft och duglighet. Han hade äfven sökt uppfylla denna pligt och icke låtit leda sig af personliga konsiderationer, familjeförbindelser eller raogskilnad. Han hade sökt män, hvilka redan visat sig dugliga och hvilkas äsigter i allmänhet öfverensstämde med hans egna. Visserligen har man af honom fordrat, att han icke skulle inskränka sitt val blott bland personer med politiskt anseende, utan äfven vända sig till män som ådagalagt duglighet uti ledningen af handelsoch andra enskilda företag. Derpå kunde han endast svara, att just sådana mäns affärer i allmänhet göra det för dem omöjligt att öfvertaga statsembeten. Det är bekant att redan grefve Derby vid ett föregående tillfälle erbjudit hr Baring skattkammarkanslersembetet, men af honom erhållit ett afsläende svar, grundadt på hans vidsträckta enskilda affärer. På samma sätt gick det honom (Palmerston), dä han föreslog br Laing att öfvertaga handelsministeren. Hr Laing svarade honom, att hans köpmansaffärer gjorde det för honom omöjligt att mottaga det honom erbjudna embetet. Under sådana omständigheter är det klart att den person, som fått i uppdrag att bilda ett kabinett, icke har den frihet i sitt val som man i allmänhet förmodar. Han är inskränkt till en krets af bepröfvade, uti statsangelägenheter bevandrade män, och utur denna krets hade han efter bästa förstånd och samvete utvalt de män, som han ansett värdiga landets förtroende. Dervid ville han emellertid inzalunda bestrida, ait icke en reform erfordras i de särskilda förvaltningsgrenarne, och särdeles uti militärväsendet, men han trodde sig böra fästs uppmärksam: heten derpä, att mycket i detta hänseende redan på förhand blifvit bättre ordnadt. Sjeliva den på Krim stående hären befinner sig för närvärande uti ett sä fallkomligt tillstånd som någonsin en britisk här gjort det. Intendentserx betet är så väl ordzadt, som omständigheterna medgifva. Medicinalväsendet mäste visserligen fullkomligt reorganiseras, men redaa au befinna sig hospitalsinrättningarne i Orienten uti ett tillfredsstöllande tillstånd. Den nyorganiserade travsporttjeasten så till sjös som till laads har god framgång, och de olågecheter som förlidet är iaträffade, skola hädanefter kunna undvikas. Hvad som hafvudsakligen är att göra i afssende på reforme : af militärväsendet snsåg lorden vara: att Bereralfälttygmästareposten och generalfälttygmästareembetet upphöra att vara från hvaraadra afsöndrade departementer. Artilleriet och ingeniörkåren skola fortfarande liksom friga vapenslag stå under öfverbefälbafvsarens för hären kommandv. Generalfslitygmästareembotots civilafdelningar skola lyda under krigsministören, ätvensom hårens räkenskapsväsende, som hittills befunnit sig uader krigssekreteraren3 lelning. På detta sätt skulle rn ernå regeringens ändamål, att så mycket som möjligt förena alla militärväsendets grenar under ledningen af en högsta chef, krigsministern. Den af många uttalade äsigten, att äfven disciplinpens handhafvaude borde öfverlemnas åt samma myndighet, kunde lordea icke dela. Regeringen skall af alla krafter bemöda sig att besätta alla statens embeten med åe dugligaste personer, för ait göra det möjligt för henae att föra det närvarande kriget till ett lyckligt slut. Vi äro för närvarande, så slöt lord Palmerston, invecklade uti ea stor sirid. Det gäller här, j kunnen rara förvissade derom, icke bott det eller det vilkoret, eller blott en fråga om de punkter, hvilka nyligen diskuterades, utan hela Euaropa, hela verlden, hela menniskoslägtet hafva sina ögon riktade på den strid, som för närvaraude utkämpas mellan två siora makter på dea ena, och ea jättelik, en kolossal makt på den andra sidan. (Hör, hör.) Af denna strids utgång beror icke frågan om detaljacordningar eller vilkor, utan frågan huruvida England och Frankrike fortfarande skola bshälla den höga ställning som de hivtills innehaft bland verldens folk, eller om ä andra sidan vi och Frankrike skola nedsjunka till underordnade stater af andra rangen, och om dena fiende med hvilken vi kämpa, hädane?ter skall vara diktatur och utöfva herraväldet i hela verlden. (Högljudt bifal!). Detta lord Palmerstons tal är under närvarande förhållanden ganska märkligt. Till en början finner man att lorden genom antagandet af ett mycket krigiskt och bestämdt språk vill söka höja sitt på sednaste tiden fruktansvärdt sjunkna anseende. Men detta språk vittnar tillika att de förbundna regeringarne nu fullkomligt öfvergifvit alla fredsförhoppningar, och yttrandet att Frankrike och England stå ensamme i striden mot jättemakten utgör ett nytt bevis derpå att en brytning inträffat med Österrike, så att något understöd från det hållet ej vidare påräknas Lord Palmerstons yttrande, att han förgäfves sökt erhålla praktiska mäns bistånd för sitt kabinett, belyses på ett intressant sätt af förnandlingarne vid reformmötet i London-Tavern, för hvilka vi med det snaraste skola fullständigt redogöra, och hvad särskildt angår hans påstående att han vid sammansättningen af sitt kabinett ej fästat afseende på familjeförbindelser, så kan man öfvertyga sig om sanningsenligheten deraf genom en uppsats i Morning Advertiser, hvari det Palmerstonska kabinettet betecknas med namnet familjeministeren och der till stöd för denna benämning anföres, att bland kabinettets 14 medlemmar äro 10 förbundna med hvarandra genom nära slägtskapsband. De tillhöra hertigarnes af Bedford, Devonshire och Sucherland samt grefvens af Carlisle familjer, hvilka genom äktenskapsband sammansmält o a OR 2 aAa AA