Aftonbladet – 18 maj 1855, sida 2

TJ NDIGIIME SJUA I CWYGIlG THULVETL, UVLA MB lands, Frankrikes och Turkiets representanIter förklarade derföre också genast, att de icke eng kunde ingå i rådplägning om Jden från ryska sidan uppställda grunden för freden, hvilken grund icke heller togs i försvar af grefve Buol, då denne inskränkte sig till att blott anmärka att han ännu icke Jansåg alla medel för att åstadkomma en fredllig lösning vara uttömda, och att Österrike I framdeles skulle bemöda sig att utfinna ett bemedlingsförslag. Han hoppades derföre att konferensen skulle ånyo komma tillsamman, om någon af dess medlemmar hade nya förslag att göra, hvartill John Russell och Drouyn de VHuys svarade, att deras instruktioner voro uttömda; den siste tillade dock, att han ville inhemta kejsarens befallningar. — I nästa möte den 26, som hittills har varit det sista, var lord John Russell icke närvaTrande. Grefve Buol underrättade de öfriga medlemmarne af konferensen att de ryska fullmäktige hade nya förslag att framställa, Joch furst Gortschakoff uppläste då följande I plan: Art. 1. De existerande bestämmelserna I med afseende på Bosporen och Dardanel!erna, som i urminnes tider äro sanktionerade genom den höga Portens lagstiftning och gaÅranterade i traktaten af d. 13 Juli 1841 förblifva i fredstid bestående i full kraft. Art. 2. Sultanen förbehåller sig rättigheten att såsom tillfälligt undantag öppna Dardanellerna och Bosporen för främmande makters skepp, som I den höga Porten möjligen kunde finna at nöden att tillkalla, om han skulle anse sin säkerhet hotad. Dessa förslag blefvo emellertid lika ogynnsamt upptagna som de förra, och den ene af de österrikiska fullmäktige, baron Prokesch, uttalade sig till och med uttryckligen emot andra artikeln, och fäste uppmärksamheten derpå att bestämmelserna häri under vissa omständigheter väsentligen skulle vara till Rysslands fördel och sålunda framdeles utsätta Turkiet för den öfverhängande fara, hvars aflägsnande just var hufvudsakliga målet för de öppnade underhandlingarne. Grefve Buol medgaf också, att de nya förslagen till och med i deras nuvarande allmänna form, icke kunde begagnas såsom grundval för ett fredsslut, men tillade att de innehöllo elementer som Österrike skulle begagna för att åstadkomma en öfverenskommelse och härmed åsyftade han, som det synes af Drouyn PHuys replik, på sundens spärrning för alla nationers krigsskepp. För öfrigt uttalade han sig obetingadt till fördel för det från Frankrikes sida utgångna förslaget till lösning af förvecklingarne, hvilket Drouyn de IHuys hade förut utvecklat i konferensen den 19 April, och som i det väsentligaste gick ut på att både ryska kejsaren och sultanen skulle förpligta sig att icke hålla mer än 4 linieskepp och 4 fregatter i Svarta hafvet, och att sundens spärrning skulle upprätthållas i afseende på Ryssland, men att alla öfriga sjömakter skulle vara berättigade att efter en fem dagar förut skedd notifikation inlöpa i Svarta hafvet med en hälften så stor styrka som den Turkiet och Ryssland traktatsenligt äro berättigade att hålla. Detta visar, att någon underhandling egentligen alls icke egt rum, i det från hvardera sidan blott blifvit uppställda förslag, som äro alldeles inkommensurabla, liksom den österrikiska bemedlingen också inskränkt sig till fromma önskningar och allmänna fraser, att det nog kunde vara möjligt att bringa de stridiga åsigterna till enighet. Ryssland har tillräckligt visat, att det icke är böjdt för ringaste eftergift. DANMARE. Linieskeppet Waldemar,, under kommendörkapten Meyers kommando, lade den 12 ut genom Nytlöb och ankrade på Köpenhamnsj redd. Amtman Melsted har blifvit utnämnd till kongl. kommissarie vid det förestående Althinget på Island. FRANKRIKE. Den lyckönskningsadress, som öfverlemnades till kejsaren at de i och omkring Paris vistande polackarne, har följande lydelse: Sire! De till Frankrike flyktade polackar förena med lifligaste känsla sin röst med franska folkets för att uttrycka den glädje som de känna deröfver, att det emot ers maj:t försökta brottet icke haft annst resultat än att föranleda en allmän känsla af afsky emot brottet och af aktnivg och tillgifvenhet för ers maj:t alt gifva sig tillkänna. Det är en tribut af tacksamhet, som de med ifver afgifva åt öfverhufvudet för det land, som visar dem en sä ädelmodig gästfrihet — ät brorsonen till den hjelte, som var deras fåderneslands återupprättare — ät den ärorike kejsare, som låter alla bjertan klappa af förhoppning. Värdigas emottaga de uttryck af den djupaste vördnad, hvarmed vi.....w Deputationen, som öfverlemnade denna adress, bestod af furst Czartoryski, den förre regerings-presidenten i Polen, generalerne Chrzarinski och Skarzynaski, hrr Theodor Morawski, förr polsk utrikesminister, och Adam Mickiewiecz. Den polske generalen Bybinski har dessutom tillställt kejsaren en särskild skrifvelse, så lydande: Sire! De polska cmigranterna tacka Gul för be varandet af eders kejserliga msj:ts lif, som man ville tillintetgöra i det ögonblick, då ni bekä spar fienden till icke blott Frankrike, utan Europa och dess vig. tigaste intressen. H luga och stor framtid, hvilket i detta ögonblick räder i Europa, kan endast genom edert verkligen mäktiga och hjeltemodiga initiativ förverkligas. Utan er står Europa stilla eller sjunker tillbaka i afgrunden. Med eder, dessa verklige anförare, skall det djerft gå sina nya öden till mötes. Polen har samvetsgrannt, med kärlek och vördnad bevarat de ärorika miunep, som, genom eders kejserl. maj:t lifvade och utvecklade, öppna en ny epok för Frankrike och Polen, liksom dessa båda länders förening för den stora europeiska familjen. Sire! Polen hoppas allt af den gudomliga rätivisan och i sin tro på eders maj:t är det öfvertygadt at! rättvisan skall skipas endast genom er. De tänkesätt, som jag i den förra polska armåas officerares och soldaters namn vördnadsfullt uttalar för eders maj:t, delas, derom är jag öfvertygad af hela Polen. Det skulle ej beskylla mig för att ha talat osannt, om det vore det medgifvet att uttala sina tankar. Ja, sire, det lider och blickar åt vestern, der det blott ser och älskar eders kejs. maj:t. Ett helt folks outsägliga lidanden, dess förboppningar och dess tacksamhet skola höja dess böner till Gud att han må bevara, stärka och lifva eders maj:t. -Eders kejsernn LR SK FR pm rr NR J— fr rr, JV