Aftonbladet – 16 maj 1855, sida 2

verkligen står att uträtta samt sättet och vilkoren derför. En sådan fantastisk önskningspolitik har också det felet att alltför lätt leda till en repetition af fabeln om hunden och köttstycket. När man är i farten att önska, så är det naturligt att man ickestannar vid litet eller något. Men hvad händer då man gapar efter allt? Det gamla ordspråket ger svaret: mani äfventyrar att få intet, och någon gång till och med att förlora det man har. Ett exempel, hemtadt från det som nu föregår på krigsteatern i söder, är särdeles egnadt att gifva styrka åt hvad insändaren yttrat om denna önskningspolitik. Vestmakterna belägra Sebastopol och synas hafva fast föresatt sig att taga det. Förutsättom för et ögonblick ati de lyckas, och som följd deraf att de, blifne herrar öfver Sebastopol, icke blott förstöra flottan och bortföra kanoner och förråder, utan också i grund rasera fästningsverk, arsenaler, dockor, verkstäder, varf och med få ord hela ryska marinetablissementet derstädes. Hvem bör ej inse den ofantliga fördelen deraf för turkarne? Utom en flotta, som beherrskar Svarta hafvet, kan icke Ryssland med framgång bekriga Turkiet. Man invänder möjligen, att ryska regeringen kan återuppbygga Sebastopols fästningsverk, flotta, verkstäder och arsenaler m. m. Men sådant är lättare sagdt än gjordt. Det skull? kosta minst 300 millioner rubel — en summa icke lätt åstadkommen i en så gäldbunden stat, — och fordrade för verkställigheten åtminstone en tiderymd ef 20 till 25 år, hvarunder det vore en lätt sak för turkarne, nu herrar på Svarta hafvet, att med sin flotta hindra och förstöra de började arbetena. Kortligen: Sebastopols intagande och förstöring, på sätt nu hypotetiskt antagits, skulle för en ganska lång framtid gifva Turkiet fullkomlig trygghet mot Rysslands anfall. Tillämpningen häraf på Sverge gör sig sjelf. Utan att Ryssland har en stor flotta i Östersjön och derigenom herraväldet på detta haf, är Sverge för denna makt ändå vida mer oåtkomligt och tryggt än Turkiet efter ryska Svartahafs-flottans förstöring. Förliden vår och sommar ockuperade engelska och franska flottor Östersjön, men utan skärgårdsfartyg och utan landstigningstrupper, uträttade de der, utom en ofullständig blokad och Bomarsunds intagande, som bekant är ingenting. Ryssland var likväl då alldeles oberedt och utan försvarsanstalter mot anfall från detta håll. Ryska armån i Finland, som hotade Sverge öfver det isbelagda Ålands hafs, fanns blott till i Svenska Tidningens spalter, oeh ryska marinetablissementerna och flottiljerna både i Sveaborg och Reval, möjligtvis äfven i Kronstadt, skulle sannolikt kunnat intagas ooh förstöras genom ett kraftfullt, väl beräknadt anfall, i fall Sverge förenat sig med Englaöid och Frankrike, och anfallen utförts af dessa makters flottor med 50,000 man landsägningstrupper, understödda af svenska och norska skärgårdsflottorna och en armå af 30,000 till 40,000 svenskar och norrmän. Alla äfventyr och chanser i ett krig kunna visserligen ej på förhand beräknas; och det är således ganska möjligt att företaget till någon del kunnat misslyckas. Men konjunkturen var så utomordentligt gynnande, så inbjudande, och företaget så klart föreskrifvet af Sverges och Norges intressen, att det visserligen bort försökas och tillfället begagnas, derest Ludvig Napoleon och engelska kabinettet lyssnat till ett förslag derom, hvarom väl icke heller får tviflas, samt planen till ett sådant offensift och defensift förbund blifvit i rätt tid, det vill säga redan i början af sistlidet år, framställd af svenska kabinettet till det franska och det engelska. Men i rak motsats häremot tänkte den -allenastyrande viljan då, och långt derefter, endast på att förskansa sig inom neutraliteten och göra den till en ointaglig position; och denna neutralitetspolitik fann stöd å ena sidan i krämareintresset, och å andra sidan, om möjligt än mer, genom önskningspolitikens drömmare, hvilka genast gåfvo sin fantasi lösa tyglar och begynte bygga slott i luften om en skandinavisk stormakt, hvars grundval skulle utgöras af det återfångna och som en provins inkorporerade Finland, i stället att se på möjligheter och betänka att blott ryska marinens förstöring och Kronstadts rasering skulle hafva försvagat Ryssland vis-åvis Sverge långt mer än Fialands förlust och hafva gifvit oss svenskar, så i anfallsgom försvarsväg, vida större styrka och trygghet mot Ryssland än återfåendet af Finland någonsin förmår att göra. På det sättet gick den gynnande konjunkturen förlorad, och svenska kabinettet undslapp alla påminnelser, både af representanter och press, att följa en nationel politik och begagna tillfället till vår öfvermäktige arfliendes försvagande på ett praktikabelt och tillika mer radikalt sätt .än något annat. Men nu, efter de ofantliga rustningar och det hopande af: försvarsmedel. vid Kronstadt, Sveaborg-och Reval som Nicolaus fick rådrum att vidtaga, har ett anfallsföretag mot dessa platser, åtminstone mot den först— som i allmänhet vidlåder en del sångare och)