Aftonbladet – 16 maj 1855, sida 2

den sjelfständighet och den genialiska karakter, Beethoven åt dem förlänat. Hela bördan var kastad på violerna, och möjligen kan till en del häruti äfven en orsak till arbetets svårfattlighet ligga.. Möjligen kan andra gångens åhörande förändra dessa icke ofelbara intryck, och det är derför vi ej tveka att uttala den önskan, som säkerligen af alla herr Lindblads vänner och beundrare skall delas, att ännu en gång få återhöra detta arbete. Herr Lindblad har, oss veterligen, aldrig gifvit någon konsert. Denna modesti är visserligen prisvärd, men då det öfverallt utomlands är häfd bland komponister att de sjelfva, i första rummet, draga någon reel valuta af sina mödor, så kunna vi ej underlåta uppmana herr Lindblad till efterföljd härutinnan. Publiken kunde få höra såväl denna som föregående symfuni, utom mycket annat, såsom någon violinqvartett, några numror ur Frondörerna m, m., allt bekantskaper att göra för vårt unga musikaliska Sverge. Det har blifvit en trosartikel att säga om hofkapellet att: utförandet var såsom man under herr Foronis ledning blifvit van att höra det. Detta är visserligen sannt, och vi underskrifva en gång för alla, och till alla delar, detta beröm i hvad som gäller färgskiftning och nyansering, äfvensom vi beundra den höjd dit herr Foroni lyftat blåsinstrumenterna, men vi kunna på samma gång ej underlåta atttanmärka de en och annan gång illa stämda första och andra violerna. Andra afdelningen började med en aria ur Spohrs Faust, sjungen af fru Romani. Spohr har sitt eget skaplynne, sin egen omisskänneliga individualitet. Poetiskt skön och svärmande, understundom svårfattlig och merändels öfverdrifvet rik på skiftande harmonier, fordrar han. stora ressurser, fullkomlig förmåga öfver instrumentet samt mycken naturlig känsla. Fru Romani hade bordt blifva en . stor. sångerska. Hennes starka och omfångsrika röst, hennes känslofullhet, hennes dramatiska förmåga gifva derpå otvetydiga bevis. Men hennes skola är-hennes egna goda anlag, och derför svalla hennes tyska känslor lätt öfver, med en sådan frikostighet, ett sådant slöseri, att vi, nordens kalla barn, vana vid nio månaders vinter, riktigt, som det heter, — baxnas. Herr Haglunds sång förtjenar, loford. Hans röst är stark och fyllig vid gles instrumentering eller pianosatser hos orkestern. Ett fel måste dock anmärkas, och detta ett fel;