Aftonbladet – 15 maj 1855, sida 3

—t jsrart taftsklädning och en ljusbrun, något beI dagad silkesschal. Jag har aldrig, sade gumman, i mitt lif j stått inför en jordisk konung, fastän jag hvarje dag böjer knä för alla konungars konung; nu kommer jag. i: allödmjukhet, tackande för den ära och nåd eders majestät tillskyndat min son. Värdigas förlåta den enfaldiga prestgumman, om hon ej kan uttrycka sig som I sig-bör... och tillåt henne sluta med dessa I enkla ord: Gud välsigne eders majestät ! Tack, min fru,, svarade Gustaf Adolf. Det är det bästa en undersåte kan önska sin konung. Jag lyckönskar er till. er värdige son: Samma afton satt, Gummerus med sin hustru och moder i sitt lilla arbetsrum. Fru Aren, sade gumman, frågade mig i dag, om jag icke var högmodig öfver min son., . Hvad svarade vår moder? frågade Helena. Jag svarade ejstraxt, ty jag ville först känna, huru det invärtes stod till med mig. Nå, hvad rön gjorde min mor? frågade leende sonen. Att jag icke var högmodig, men . .. tacksam.c i Hon gjorde mig samma fråga, inföll Heena. Hvad hade du för svar tillreds ? frågade Gummerus. Det samma som vår mor hade. Du finner dig då hafva något skäl till tacksamhet? återtog med en egen blick Gummerus. Ja, stora skäl... . hon Jade sin hand i hans. Jagär icke stolt; men jag tackar Gud för den make han beskärt EN om jag, tillade hon, blickande upp till sin man,