Aftonbladet – 15 maj 1855, sida 3

alldeles främmande agitationen emot drätselkom -: missionens af Kongl. Maj:t redan fastställda plan vadT och är enda orsaken till uppskofvet med utföranjet ; 3) att Carl XIII:s torg städse utgjort och ä nu utgör en Kongl. Ma:jt och kronans tillhörigbet, hvarmed stadsstyrelsen har intet att bestyra, lika litet som med den halfraserade muren, vid samma torg, hvilken murs nedtagande kongl öfverintendentsembetet dessutm för flera veckor sedan offentligen kunjort ; 9 att till föreningen af Hötorget med Brunkebergstorg, om en sådan verkligen skulle utgöra någon förbättring eller prydnad, hvarom meningarne lära vara delade, erfordrades bland annat, att Kongl. Maj:t och kronan kunde och ville afhända sig landtbruksakedemiens och justitiestatsministerns boställshus samt vagnshusen för de kongl. eqviparerna med tillhörande tomter; förutsatt att man icke skulle taga projektmakaren på orden och tänka sig en omedelbar förening af de bäda torgen, i hvilket fall ytterligare två större kronans egendomar med en väsentlig del af fyra hela qvarter och det icke alldeles obetydliga Brunkebergs hotel borde afjemnas. Halten af alla dessa författarens anförda exempel behöfver ingen vidare granskning, likasom det är af förständigt folk lätt inset, att många andra än de af honom rekommenderade förändringarne vore ojemförligt mera nyttiga och förskönande än dessa, t.ex, den så utmärkt vackert belägna Helgeaodsholmens planerande och öppnandet af en rak och bred gata derifrån till slussen, midt igenom den tränga och hopgyttrade inre staden; men till hvarje storverk fordras penningar, mycket penningar, och Stockholms drätsel eger ej den lyckan att vara begåfvad med fruktbärarde stadsjordar, såsom de flesta af rikets äfven minsta städer, eller med inbringande konsumtionsafgifter på födoämnen, så om andra länders hufvudstäder; tvärtom är Stockholms drätselverk rikt endast på — skuld, hvars slutliga amorte, ande tvifvelsutan är ganska aflägset, om än dess förvaltning icke angripes af slopnirgseller byggnadsvurm. Insändaren vill till slut yttra några ord i ett ämne, som för hufvudstadens innevänare är af vigt, och hvilket ämne författaren i Aftonbladet tyckes, enligt hvad rubriken till hans uppsats utmärker, hafva föresatt sig att rätt grundligt behandla, ehuru hans snille och emak genast i början tog en sådan sido lsgt, att han endast förmädde hänvisa till hvad redaktionen af Aftonbladet i föregående egna ariiklar derom yttrat. Frågan är huruvida det må vara tjenligt eller icke, att hufvudstadens invånare tillåtas om vintrarne utföra snö och gatuis vid någon sirand af sta dens hamnar, och redaktionen af Aftonbladet har ansett sådant vara i hög grad skadligt, säsom verkaade till att uppgrunda hamnarne och förskätoma sjövattnet. Ingen kan neka, att det vore önskligt om det anmärkta förhållandet kunde undvikas; men då, synnerligast vid stärkare snöfa:l, snön måste med skyndsamhet undanskaffas och isen orå vären frän torg och gator samt om vintern äfven frän rännstefärne upphuggas, derest icke den fordöm bräkade metoden ati anförtro gatornas upptorkande ät Junisolen, skulle åter införas; sä måste åt allmänheten anvisas vissa platser, hvarest ifrågavarande ämnen få aflemnas. Sädana finnas icke och kunna icke gerna finnas annorstädes å land, än i grannskapet af tullarne, och lika orimligt som det vore att meddela, lika omöjligt vore det i vissa fall att verkställa en föreskrift om så långväga transporter, hvilka förstadens husegare och andra, som hafva att för renhållningen ansvara, skulle medföra ett fika nytt som tryckande oius. Vid sådant förhållande lärer ingen annan utväg återstå, än att isen och snön nedföras till stranden att smälta och försvinna med den is som derifrön om våren uppbryter. Känner någon och vill uppgifva annåt praktiskt sätt att afhjelpa behofvet, så skulle allmänheten och säkert äfven drätselkommissionen stännaå i stor förbindelse för meddelandet af en så nyttig upptäckt. Emellertid är säkert, att det öfverklagade onda, under en mycket ovarsammare behandliog än nu, då en förbättrad polis söker att hålla band öfver snygghets iakttagande (något som ej tillhör det uppdrag drätselkommissionen har att fullgöra), blifvit fortsatt i århundraden, till exempel hvarpå kan nämnas, ätt man opktaldt brukade uttömma t. o. mi. afträdesorenligheter från större delen af studen i sjöarne på föga öfver en half mils afständ — och litväl haringen hamn för vunnit, tvärtom en och annan ny till. kommit der ingen anat ens bebofvet, hvarom vittnar sjelfva Riddarholmen, der väl marken, men ingalunda vaitoet, blir alt mer och mer: otillräcklig, fastän på sednare år en ej obetydlig landvinning ers just medelst bamnstrandens utfyllande. Insändaren upprepar, att han inlätit sig i detta svar på en grofkornig framställning, icke för att verka på öfvertygelsen hos ea namnlös motståndare, utan hos den allmänbet, som väl kan missledas, men alltid förblifver tillgänglig för det sannå, det rätta och det billiga.