Aftonbladet – 15 maj 1855, sida 3

ket dock DIOW Omiattar fa personer OCh saEnar all politisk betydelse. — Hos redaktionen har en medlem af äårätselkommissionen begärt rum för nedanstående artikel, som vi meddela utan alla anmärkningar: I Aftonbladet för lördagen den 28 April förekommer en insänd uppsats, som, enligt hvad öfverskrifien utvisar, skall hafva afseende på något, som författaren benämner drätselkommissionens hamnförbättringsförslag, och hvilken uppsats, till innehållet lika torf. tig i sak som ymnig på smädelse, har hos insändaren af dessa rader framkallat en böjetse att taga till ordet, icke för att genmäla föraktliga angrepp, utan för den läsande allmänbetens skull. Han ogillar, denne författare, i allo det sätt, hvarpå Stockholms drätselkommission ombesörjer de till hennes förv:ltning hörande angelägenheter. Man hindras i drätselkommissionen, påstår han, af okunnighet i begreppet och låghet i viljan att göra hvad klokt och nyttigt är. Detta må vara hans åsigt om saken; många hysa likväl en motsatt. Insändaren känner att drätselkommissionen, sedan de s. k. finska tolagsmedlen för länge sedan upphörde att utgöra en särskild, isynnerhet till nyttig försköning i allmänhet afsedd inkomst för stadskassan, icke vidare har några medel att härtill allenast använda, hvilket oaktadt kommissionen på de sednaste 10 eller 12 åren vetat att åstadkomma ej obetydliga resultater i denna väg, och flere af de företag, som kommissionen till stadens trefnad och prydnad utfört, hafva gifvit åt enskilde anledning att till sådant ändamål medverka. Bevisen ligga för ögonen på en hvar, som icke uteslutande fäster dem på det smutsiga, hvilket i stora och folkrika städer utgör så i moraliskt som materielt hänseende ett ondt, hvars tillvaro ej kan alldeles förekommas. Författaren i Aftonbladet borde likväl under sin mångåriga, på en gång lediga och långsamma vandring i hufvudstaden haft tillfälle att iakttsaga åtskilligt beträffande sistnämde slag af orenlighet, för att kunna lemna ett enkelt svar på några frågor bland de många som kun?e göras rörande ämnet; — således såg oss, herr författare, -om det är ur man naminne, då vid Skeppsbron, ungefär på den rläts, der Stockholms borgerskap låtit uppresa Gustaf III:s bildstod, fanns året om ett inhägnadt upplag för sopor och smuts; då ett allmänt stinkande afträde begagnades invid numera kanslihuset under slottets fönster; då på det ställe vid Munkbron, hvarest nu kött och fåsk hållas till salu, alla slags afskräden hop samlades i s dan massa, att denna vid slutet af vintrarne uppnåddejemnhöjd med invid liggande boningshus; då vid Kornbamnstorg, der nu en vacker kaj af huggen granit utgör slussens aveny från MAalaren, förefuonos ej allenast en allmän latriv, med sina för de olika könen utmärkta ingångar, utan äfven ett stort på ena sidan öppetskjul, hvarunder pråmar för emotiagande af vissa bekanta kärls, på stöllet uttömda ioncehåll, användes är ut och år ia, och, slutligen, då ett stort hus med förpestad luft inom och utom, för köttförsäljning, med derinvid varande öppen gård, å hvilken slagtboskapen för halfva de!en af stadens invånares dagliga behof, under hemsk vrälande hvarje möorson afrättades, — fanns på det ställe, der drätselkommissionen låtit anlägga vya slussen och sraxt invid den utomordentligt vackra plats som konung Oscar, i trots af de förnäma föråomarnes motstånd, valt till moitagande af sin frejdade faders ärestod. Tasindaren har med dessa frågor velat endast exempelvis påminna om förhålland2t inom den stadsdel, som af Aftonbladsförfattaren torde vara närmast känd, och han är förvissad, att om denne författaro numera är sf åldersbräcklighet hindrad att draga sig till minnes det förflutna, de män likväl skola vara många som hafva reda derpå, och deras vittnesmål skall bäst ädsgalägga, om det är hos nutidens drätsolförvaltning, eiler hos hennes smädare, som okuw ighet och låghet hafva sitt rätta hem. Vår författares tycke är, att drätselkommissionen har sin varelse i Abdera och derföre ingenting förståndigt uträttar. Härom anser insändaren onödigt att tvista, då dagens tillgörandenr eller uraktlåtanden ligga för hela allmänhetens ögon; men de särskildt. gifna bevisen på omdömets rättmätighet kunna dock täla vid att något litet skärskädas. Författaren säger: Flere väl mötiverade förslag till hufvudstadens förskönande hafva i sednare tider blifvit framställda, såsom t. ex. att förbättra de nu så ruskiga avenyerna till Humlegården; att borttaga det vanprydande våghuset på Skeppsbron; att förvandla Carl XIII:s torg från en sandöken till en trädgård, samt att förena Hötorget med Brunkebergs torg; och vidare hänvisar han till den halfraserade muren vid Carl XIII:s torg och det stora träruckel, som på Skeppsbron blifvit uppfördt till ytterligare prydnad, jemte det gamla våghuset, och sedan agitationen om Skeppsbrons befriande från detta sednare börjat., Eärvid förekommer. 1) Att sålänge den kongl. Maj:t och kronan, icke staden, tillhöriga Humlegärden befinnes i det allom kända ruskiga skicket, föga eller intet skulle vinnas med öppnandet af en ny och dyrköpt väg dit, varpå insändaren dock tror sig med full säkerhet reta, att den abderitiskas kommissionen, i hopp om ;n vackrare framtid för trakten; redan gjort sig beredd medelst ett nyligen afslutadt fastighetsköp; 2) att sålänge Stockholm är landets folkrikaste hanlelsstad, drätselkommissionen lärer med skäl anse sig pligtig till den omvårdnad om handelns och rörelsens ytta och beqvämlighet, att ett våghus underhälles å stadens förnämsta. hamnplats, skulle än ettsädant bus fortfarande undanskymma en liten del af den fria ut sigten från nigon grannes fönster, och hvad.det stora räruckleta bredvid: det-gamla våghuset beträffar, så vet hela Stockholm, med undantag naturligtvis af Af onbladsförfattaren; att denna byggnad uppsattes iänlamäl att tjena provisioäelt till väghus, under det illärnade uppförandet af ett nytt och vackert lägt. stenhus, i stället för det gamla fula och bräcklig, ifvensom att just den för författaren sjelf kanske. ej