Aftonbladet – 12 maj 1855, sida 2

Betraktar man dernäst arbetslöner oeh tillsång på arbetare, så skall man finna att äfven i detta afseende stå Förenta Staterna och Sverge på ena sidan, med höga arbetslöner och brist på arbetare, emot på den andra England och europeiska kontinenten, med nedpressade dagslöner, öfverflöd på arbetare m. m.; ty i afseende på lefnadskostnaden kan ganska väl 3 rdr (endast :gs eller riksmynt förekommer i denna uppsats) i Amerika förliknas vid I rdr i Sverge, samt 1 rdr 16 sk. i England med 32 sk. i Tyskland. Äfven kapitalerna hafva samma höga värde och ringa tillgång i Amerika som i Sverge, under det också häri motsatsen eger rum i det rika England. För att, under dylika omständigheter, tillegna sig det välbehöfliga jernvägsväsendet, nödgas amerikanarne att bygga billiga vägar, förenade med ringa drifkostnad, och de hafva lyckats på ett förvånande sätt. Då. för anläggning af en mil jernväg och fullständigt tillbehör till rörelsens bedrifvande, i England måste utbetalas pr medium öfver 4 millioner rdr, i Frankrike 3 millioner, i Belgien 1 eller 2 mill. och i Tyskland, oaktadt de låga arbetslönerna, 1, mill.;) så ha Förenta Staterna med sina höga jernpriser och arbetslöner kunnat åstadkomma jernvägar, pr medium år 1850, för det låga priset af 563,000 rdr, på så sätt att de i Massachusets, öfverhufvud kosta 1 mill., i NewEngland föröfrigt, NewYorkstaten och Pennsylvanien omkring 700,000 och i södra och vestra staterna 2 å 500,000 rdr. Detta förhållande förklaras af det enkla, ja ofta simpla sätt, hvarpå jernvägarne byggas i Förenta Staterna. En på kostnaden väsentligen inverkande åtgärd var att vägarne anlades med enkelt spår (single track) och försågos med mötesplatser för de motsatta vagnstågen. Dock, 1 samma mån som trafiken tilltagit, hafva inom Massachusets dubbla banor uppstått (merendels genom de gamla enklas tillbyggnad), så att nu omkring 224, som utgjorde 33 mil år 1849, af nämde stats hela miltal, hafva sådana. Der jordersättningarne voro höga, intogs nätt och jemt så mycket som vägen behöfde — och enligt lag är 42!, alns bredd den högsta landvidd et: jernvägsbolag får inkräkta; — och här, i Sverge, får man se 50 alnars breda nedsättningar genom skogarne, der våra jernvägar äro påbörjade. Deremot har ins. rest på jernvägar i Amerika, der qvistarne af den bredvid växande skogen nästan släpat på vagnarne. Skenornas form är af icke obetydligt inflytande. I England hafva desamma varit lika på båda kanter, som ett I, och icke kunnat stå utan stolar (chairs), en artikel, som steg till 2000 sk gjutgods för hvarje mil enkel bana. Amerikanarne undveko denna omkostnad och konstruerade sina skenor med en bred fläns eller fot nedtill, så att de fingo formen af ett uppoch nedvändt T, hvarföre de kallag T-skenor (Foot-rails). Genom denna konstruktion vunno de i bärighet och kunde så väl derföre minskas i groflek, som derigenom att syllarne (sleepers ), hvilka nu ej hade det dyrbara tillbehöret och sjelfva kostade föga, lades närmare hvarandra. London Northwestern Railway brukar skenor af 25 till 29 v. v. pr fot (svenskt mått och vigt), då deremot det högsta i Förenta Staterna Er 20 E och det allmännaste 14 å 16 I. I England har äfven ett försök gjorts till skenformens förbättring, genom införandet af s. k. Bridge-rails (broskenor), hvilka hafva formen ungefär af ett uppoch nedvändt U; deras användningssätt är att, fastskrufvade på långsyllar, understödjas utefter hela derias längd, och på detta kostbara och bastants sätt äro de anbringade på London å GreatWestern Railway; men i Amerika kunde naturligtvis icke något så dyrbart få insteg, ty. lagda på tvärsyllar, på vanligt sätt som Tskenor, är deras ändamål helt och hållet förfeladt; och likväl var ett sådant byggnadssätt en tid i högt anseende i Sverge. Det kan matematiskt bevisas, att en 5 I:s T-skens och en 6 :s broskena af samma godstjocklek att slita på, uppburna på samma sätt ega samma bärighet, under det T-skenan hvila: på en 25 å 33 K större yta (emot trävirket) än broskenan kan erbjuda. Detta insågo amerikanarne nogsamt. För att visa den direkta besparing minskningen af skenornmas vigt medfört vid de amerikanska vägarne, tillåta vi oas en granskning af hvad i detta hänseende blifvit publiceradt af jernvägsförslaget för Skarabanan. Skenornas vigt är antagen till 26 st. st. v. pr fot — 207, K v. v., syllarnes längd till 9 fot och afståndet mellan deras midter till 3 fot. Det är verkligen skada att icke tätare än en gång på hvar tredje fot draga nytta af sjelfva jordvägen, hvars kostnad, med broar etc., uppgår till nära nog lika mycket som skenornas, och hvilken belöper sig till lika mycket, huru tätt man än må lägga syllarne. Amerikanska spårvidden är 4 fot 10 tum, den svenska 5 fot, således obetydlig skilnad; skulle man här i landet åtnöja sig med 7 fots långa syllar, såsom det brukas i Förenta Staterna, så kunde man, utan att öka trävirkets qvantitet, minska afståndet emellan syllarnes midter till 2 fot 4 tum, och skenorna skulle bära lika bra, om de ock vore 2 st. st. v. lättare. En sådan obetydlig reduktion skulle dock, utefter hela sträckan emellan Stockholm och Göteborg (50 mil), medföra en besparing af 534.600 rdr. Gående ett steg längre och följande Amerikas föredöme, skall man tydligare finna hushåll) Sleeper betyder sofvare och användes i engelska hvgonadssättet i allmänhet der vi säga sull: hvar