Aftonbladet – 12 maj 1855, sida 2

sin fattning. Hans hustru, dragande djupt efter andan, smög sig intill honom liksom hon velat säga: Låtom oss i farans stund vara nära hvarandra ! Öfverste Vuitsh spände nu ett par skarpa ögon i honom, sägande : Nej, herr prost, här är annat i fråga än påkar och störar, och jag affordrar en skyndsam förklaring öfver dessa händelser. En sådan står ej i min makt att afgifva, svarade Höckert. Om ni ej afgifver deny återtog han med koncentrerad vrede, så tror jag att ni afvetat allt detta, och då .-.. Han drog sin värja, men prostinnan trädde emellan honom och sin man. Helt oförmodadt afleddes makarnes uppmärksamhet åt ett annat föremål. En ung karl, vid hvars åsyn båda häpnade, instörtade i rummet. Bernhard Gyllensten, min brorson! utropade prostinnan, sträckande händerna mot honom. Skynda er härifrån, skynda genast! sade han. Kastande armen kring prostinnans lif förde han henne ur rummet, under det han förstulet blickade på öfverste Vuitsh, samt vände sig till prosten och halfhögt yttrade: en ganska stor militärstyrka har ankommit från Sverge.n Orden nådde Vuitshs öron och genljödo i det innersta af hans själ; rusande uppför trappan till sitt rum, tog han ett lakan ur sin säng och ilade ut på gården. Hans förskräckelse ökades när han der saknade skildtvakten. Öfversten satte lakanet på en stång och tog norra vägen åt byn, befallande sitt folk att gifva sig ). Emellertid hade prosten och hans hustru ta) Historiskt.