Aftonbladet – 12 maj 1855, sida 2

gen satt en man, till hvilken hela nationen hyser det oinskränktaste förtroende och af hvilken den är van att emottaga stora verk af högsta fulländning. År 1830 den 15 September öppnades der första lokomotivbana för allmän trafik, nemligen Liverpool-Manchestervägen i England och man måste förvånas öfver de framsteg denna handtering vunnit på det förflutna fjerdedels seklet, men tillika finna att en jem förelsevis så ny uppfinning icke ännu ka: hafva hunnit någon högre fullkomning. Et: par år sednare var ångvagnen redan i ful gång i Amerika, och efter hand kommo der europeiska kontinentens stater, Belgien 1835 Frankrike 1843 o. s. v. Det var naturlig att amerikanarne skulle bryta sin egen vig lämpad efter klimatiska och nationalekonomiska förhållanden — då deremot Belgiens Frankrikes och Tysklands jernvägar blefvc trogna kopior af de engelska. : På detta sätt utbildades tvenne olika jern vägssystemer, det engelska och det amerikanska), och då isynnerhet det sistnämda ä mindre allmänt kändt här i landet, torde de tillåtas insändaren, som under åren 1849, 5( och 51, med vid jernvägsmekaniken fästad: intresse, tillryggalade omkring 550 svensk: mil på engelska jernvägar, 480 dito på ameri kanssa och dessutom 70 på den europeisk kontinentens, att framställa en jemförelse mellan de båda jernvägsordningarne och de Jokalförhållanden hvilka dem utbildat, för at visa företrädet af den amerikanska för Sverge Man klandrar amerikanarne för ytlighet oc! förslagsmakeri; men har man på närmare hål lärt riktigt känna de äkta amerikanarne vc! de förhållanden hvarunder de lefva och verka så skall man beundra den jemlikhet hvarmer de i stort bereda hvar och en lika Jätt till gång, såväl till arbetets och mödans under lättande, som till lönens och beqvämligheten: åtnjutande, för att icke nämna något högre. Deras sak är att göra ändamålsenligt, deraf dc rag ezsenhet att kunna tillfredsställa många behof medelst mindre goda arbeten. Men de ras jernvägar äro icke något opraktiskt expe riment, de ega lika lång sträcka deraf sor hela Europa har, och således bör det sätt pi hvilket de gå tillväga vara värdt vår upp märksamhet. r 1853 funnos i Storbritannien 1170 sv. mil (i denna uppsats förekommer inga andr än svenska landmil) jernvägar och i Förent Staterna 2015 mil. År 1850, hvilken tid förhållanden egentligen här komma att behandlas, hade Storbritannien 780 och Förenta Staterna 1005, af hvilka något öfver hälften tillhörde de nordöstra staterna (NewEng: land, NewYork, NewJersey och Pensylvania) hvilka företrädesvis nu komma att betraktas. Under det Storbritanniens befolkning år 185. utgjorde per medium för hvarje svensk qvadratmil (andra qvadratmil skola ej förekom ma) 10,000 personer och, då sjelfva England tages ensamt för sig, 13,700, Belgien räknad: 17,000, Frankrike 7700, Preussen 6700 o. 8. v.. så befanns att i Norra Amerika endast Mazsachusetts vid den tiden egde 6000 invånare på qvadratmilen, eller något med Europa jem förligt; men de öfriga staterna kommo längt efter, som t. ex. NewYorkstaten med 3000 Pennsylvania med 2100, NewHampshire med 1700 o. s. v. Om från Sverge fråndragat Gottlands, Jemtlands, Norrbottens, Westerbottens och Westernorrlands län, så utgör befolkningen på återstoden, d. v. s. i de lä som komma i direkt beröring med ett full utbildadt jernvägsnät här i landet, enligt 1850 års räkning 1870 personer på qvadratmilen. Tagaz deremot endast de län i beräkning. hvarigenom Stockholms-Örebro-Göteborgsbanan samt Jönköpings-Christianstads-Malmöbanan komma att gå, så uppgår densammr till 2500 personer. Snarlikheten i detta afseende emellan Sverge och Förenta Statern: är tydlig, och att trafiken rättar sig efter befolkningens täthet, är bevist af det fyrdub bla antalet jernbanståg i England, emot hvar i Förenta Staterna göres behof. Befolkningens förhållande till jernvägarnes längd utgjorde vid samma tid i England 28,450 personer för hvarje mil jernvägar, i Massachusetts 6200, i NewHampshire 9550, i Pennsylvanien 15,400 och i staten NewYort 24,600. Deremot belöpte sig på hvarje mil jernväg af ifrågavarande länders arealinnehåll i England 2,07 qv. mil, i Massachusets 1,03, i New5ampshire 5,56, i Pennsylvanien 7,3 och i NewYork 8,28. Af denna uppställning bör man finna, huru pass åtkomliga och besökta jernvägarne i de olika länderna kunns blifva. För att fullfölja jemförelsen, låtom osse till hurudant förhållandet vore i Sverge: antag först, att Stockholm-Göteborgsbanan och Jönköping-Malmöbanan vore byggda, d. v. s. omkring 83 mil, så skulle af de lä: dessa banor genomskära 23,000 personer och 9,17 qv. mil belöpa sig på hvarje jernvägsmil, — och sedan att till dessa vägar komma Stockholm-Norrköpin 8, Norrköping-Jönköpings, Jönköping-Alingsås, Norrköping-Carls krona, Stockholm-Gefle, Gefle-Falu, Falu Westerås och Svartå-norska gränsens banor, då hela jernvägsnätet upptager en längd ai c:a 224 mil, så kommer på hvarje jernvägsmil 14,100 personer och 7,54 qv. mil, då mellersta och södra Sverge, som förut, upptagas. I det förra fallet liknar förhållandet NewYorkstatens och i det sednare Pennsylvaniens. ) Det måste här anmärkas att såväl Canada som Södra Amerika ega jernvägar på engelskt sätt; men att med benämningen de amerikanskar vä