Aftonbladet – 12 maj 1855, sida 2

Herre stå oss bil Klockan 2 på eftermiddagen börjades striden. Vid denna timma satt öfverste Vuitsh tillika med sina officerare vid prosten Höckerts bord, ätande sin middag. En af de ryska officerarne satt vänd emot fönstret. Han såg de på afstånd blixtrande bössorna. pJag tror,, sade officeren, att molnen, som i går hotade, nu visa att hotelsen icke var narryverk.s Åh lappriv, inföll Vuitsh, liksom om han varit slagen med blindhet. Men bullret blef allt högljuddare. Vuitsh lade sin servett på bordet sägande : Det är kanske bäst ändå att jag beger mig ut.s Åh nejo, sade med beräkning Höckert, sherr öfversten kan gerna äta sin middag till slut, ty det är endast bönder med påkar och störar., Emellertid hade bönderna uppnått Fällberget, dit de uppdrogo niekorna och hvarifrån de började beskjuta prestgården. Prostinnan, blek som ett lik, sköt stolen ifrån bordet. I detsamma nedstörtade skorstenen på ett nära intill prestgården beläget torp. Höckert lade knif och gaffel ifrån sig, officeren störtade upp från bordet. Medan detta tilldrog sig inom hus, sprang den af Vuitsh vid prestgården uppställda skildtvakten in i ea bagarstuga hvars dörr han tilläste. En större förvirring än den som det inre af prestgården i dessa ögonblick framställde, kan man ej tänka sig. Uppasserskan uppgaf ett skärande skri och säppte fatet hon höll i sin hand. Prosten var stum; synbart bemödade han sig med största ansträngning att återvinna: