Aftonbladet – 12 maj 1855, sida 2

STOCKHOLM, du Om amerikanska jernvägsväsendets tillämplighet i Sverge. ) Sedan den stora fördelen af jernvägars egande och möjligheten af deras utförbarhet äfven i vårt fädernesland blifvit så allmänt och klart insedda, att i hvarje landsort stora ansträngningar göras för erhållandet af detta värderika kommunikationsmedel; då Rikets sednast församlade Ständer med frikostighet gjort företaget till en nationalsak, och då enskilda bolag äro i beredskap att äfven utföra jernvägar för ångkraft, så bör ett närmare betraktande af sjelfva byggnadssättet för jernvägar och rörelsens bedrifvande derpå medelst lokomotiver icke med likgiltighet förbigås, särdeles som, under den liflighet hvarmed frågor rörande banornas riktning afhandlats, högst obetydligt blifvit allmänkunnigt angående deras beskaffenhet. Amnet bör vinna en ökad vigt af den omständigheten, att såväl Norges som Sverges första större jern vägsföretag, båda af utländska mästare, lemna åtskilligt öfrigt att önska: vid det ena, att de nordiska egenheterna och utvägarne måtte blifvit så sammanjemkade att nordiskt bestånd deraf härflutit, och vid det andra, att medlen måtte räcka till för ett snart fullbordande efter samma storartade skala, hvarom början vittnar. Det är godt att vi i allmänhet kommit ifrån den skefva föreställningen, att jernvägar äro för dyra för det fattiga Sverge; men månne icke lätt en återgång kunde inträffa, om t. ex. man skulle finna att de vägar som uppstå icke bära sig, derföre att denna anläggning icke är afpassad efter svenskt behof och svenska förhållanden, utan mönstret är taget från länder med 5 å 10 gånger större rörelse och hvilka dessutom på sina jernvägar underhålla en stråtväg för hela Europa? Månne Rikets Ständer skola fortfarande anslå medel, om de skulle finna, att de orter som komma i beröring med jernvägarne blifva få, jemförda med de summor som utbetalts, eller om inkomsterna ej skulle förslå till rörelsens bedrifvande på det kostsamma sätt som ligger oss närmast tillhands, eller om taxorna måste hållas så höga, att trafiken drager sig ifrån banorna, i stället för att af dem upplifvas? Månne, med ett ord, folk skall längre hafva lust stt offra sina penningar på en mmrättning som icke uppfyller sitt ändamål, med mindre den understödjes af statskassan? Nedslående äro dessa frågor och pinsam tanken att fäderneslandet skulle nödgas öfvergifva det stora verkets genomförande, innan jernvägsnätet hunnit sin alldra oundgängligaste utsträckning. Men det får icke ske; för Sverge måste äfven finnas ett byggnadssätt som ligger inom våra krafter och som för sig har en ljus framtid; ty jernvägar finnas af flera slag, och inom hvarje flera grader af större och mindre fulländning, större och mindre lyx eller torftighet. Och vårt fädernesland har större behof af jernvägar än många andra; vi längta efter denna häfstång för våra mödors underlättande vid släpandet af de tunga råmaterialierna och produkterna på de långa vägarne och under inflytandet af ett strängt klimat. Men sedan ett jernvägsbyggnadsoch drifningssätt är infördt och folket hemmastadt dermed, är en öfvergång till ett annat knappast möjlig, och bedrifvandet i ett slutet land af tvenne olika jernvägsinrättningar låter sig icke göra utan stora olägenheter och måhända faror. Valet af sätt blir sålunda än mera vigtigt, då följderna deraf icke gälla någon viss väg allenast, utan drabba hela riket, och icke allenast den nuvarande generationen, utan fastmera våra efterkommande. Dock, alla farhågor böra lägga sig, då i spetsen för svenska jernvägsanläggningen H. M. Konun) Red. gör sig ett nöje af att meddela ofvanstående artikel, insänd från en man som är fullkomligt kompetent att yttra sig i frågan, och vi äro för vissade att de tänkvärda sanningar artikeln inne håller ej skola blifva utan inflytande på den mäktiga rörelse som nu pågår i flera delar af riket för åstadkommande af tidsenliga kommunikationsmedel. Red. anm.