Aftonbladet – 9 maj 1855, sida 3

redligt uppfylla 1 Faris 1514, men som genom Ta!leyrands bestämdhet omintetgjordes. Häraf förklaras också ganska naturligt, att Carl Johan icke i Åbo stipulerade Finlands återställande till Sverge, hvilket, om man får tro bestämda yttranden vid tillfället utaf h. exe. grefve Armfelt, som mer än någon annan var i stånd att känna förhållandet, kejsar Alexander i sin dåvarande nöd skulle varit färdig att medgifva, derest sådant hade blifvit fordradt af Carl Johan såsom ett conditio sine qua non för svenska armåens öfverförande till Tyskland. .x RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Ransakningen angående angifna oordningar å barnbördshuset Pro Patria har i gär ter förevarit vid rådstufvurätten, dervid åtskillige förut afhörda vittnen ånyo varit inkallade och tillfrågats om ätskillige omständigheter, som de i sina vittnesberättelser förut ej omförmält. 4 Det första af dessa vittnen uppgaf nu på förut aflagd ed sig hafva hört hustrn Samuelsson på Pro Patria, sista dygnet hon varit der, för patienterna beklaga sig öfver att hon hade frossa och feber, samt då professor Retzius hade ordinerat andra spanska flugans påläggning, yttra obelätenhet med att ej hafva fått någon inre medicin. Vittnet hade dock en gäng sett benne af sköterskan Fernström få några droppar för att erhålla sömn, och att föreständerskan Engholm lemnat tillstånd dertill. Då hr Retzius brdinerade spanska flugan, hade hon visat honom hvårest hon hade ondt, hvarpå han undersökte detta ställe cch meddelade ordinationen. Då hustru Samnelsson yttrade obelåtenhet med br Reizii ordination både ban, i det han förklarat, att den som ej ville rätta sig efter hans föreskrifter ej finge vara qvar på Pro Patria, och att hustru Samuelsson i sådan händelse skulle derifrån, lyftat upp sin hand knuten. Patienten hade sedermera klagat öfver värk i korsryggen. Då hustru Samuelsson besökte det rum der kärlen för afföringen befunnos, hade sköterskan Fernström i början närvarit i sjukrummet och således observerat att hustru Samnelsson begaf sig ut och icke inne begågnade stickbäcken. För öfrigt uppgaf detta vittne att hr Retzius hvarje dag besökt inrättningen och talat vid de patienter som klagat öfver sjukdom, j Ett annat vittne, som legat samtidigt med det förra på Pro Patria, bade också hört Samuelsson klaga först öfver frosså och derefter feber, såmt hade iakttagit att bon hade stark rodnad och svullnad på det ställe der en senapsdeg förr än den spanska flugan pålades var applicerad. Vidare intygade vittnet ått Samuelsson beklagat sig öfver värk i höften, öfter att hon ej fått inre mediein, att Kon fått några dröppar, att hr Retzius ej undersökte henne förr än ban år: dinerade första spanska flugan, samt trodde; att en sädan undersökning skedde äfven före den andra flugans ordinerande. Fernström var inne i sjukrummet blott vid det tillfälle, dä Samnelsson första gången lemnade detsamma för att besöka nattstolsrummåt. Vittnet hade ej sett br Retzius höja handen då håo tillsade Samnelsson att hon skulle lemna stället, dm hon ej ville efterkomma hans ordination, och kuntle ej erinra sig att han mer än tre -gänger mellan (4. 1 och 8 April besökt inrättningen. I Notarien Hjertström äskade nu att doktor Lindhagen måtte få med ed fästa den berättelse han afgifvit, dä han upplysningsvis i målet hördes, men ä svarande sidan bestreds detta så tillviåa att han måtte höras på ed blott i afseende på hvad han erfarit bafva tilldragit sig i fråga om hvad som nu var föremål för ransakning, men att hans omdömen och utlåtanden i öfrigt ej måtte med ed fästas, anseende svkrande parten att hr Lindhagen ej vore den auktoritet som borde afgifva något omdöme i denna sak, utån att sådant tillkom sundhetskollegium. Då svarahderna emellertid icke hade jäf emot doktor Lindhagen, fick han aflägga vittnesed, hvarefter han förklarafle på fråga af ordföranden, rådman Brodin, att han icke hade sig något bekant som passerat med hustrurha Samuelsson och Söderberg, emedan han under deras vistande på Pro Patria ej besökt inrättningen. Notarien Hjertström anmälde missnöje med formen för detta vittnesförhör, men förklarade sig ej ha någon fråga till doktor Lindhagens besvarande att fratnställa. ; Tre andra förat afhörda vittnen förekommo derefter och intygade att hustra Söderberg klagat öfver frossa och derefter öfver feber och hufvudvärk, samt att hon äfven haft stark rodnad; ett af dem tillade äfven på särskild fräsa att hon klagat öfver kalla lavemang. Slutligen begärde hr Hjertström och utvecklade i ett skriftligt anförande derför skälen, att få 14 dagars oppskof med målet, för att, då utredning af vissa frägor vore af nöden, innan han kunde afgifa sitt slutpåstäende, och ingen annan auktoritet dertill vore behörig än sundhetskollegiom, få nästa rättegåvgslag ingifva en skriftlig utveckling och påpekning af de omständigheter, hvaröfser han ansåg Hödigt att domstolen måtte inhemta sundhetskollegii åtlåtande. Detta bestreds på svarande sidan under förmälan att för hr Hjertstöms räkning upplysningar!ej borde äskas af sundbetskollegiom; utan att domstoldn, ifall den aktade sådant nödigt, borde, sedan käranderna utvecklat sin talan, inhemta sundbetsk ag utlätande, och tillade hr Retzius att sundhetskollegium ej meddelar utlåtanden på enskilla personörs anhållan, Efter det hr Hjertström anmärkt, att ej han ville äska sundbetskollegii utlätande, utan blött utveckla hvad han ansåg att domstolen borde hänskjuta till nämde kollegii utredning; och notarien Beckman anfört att domstolen väl icke lärer undörlåta att infordra ett sädant utlitande, om den derfill finner skäl, dä ransakningen ör slutad, så resolveratde domstolen, att den sk tillvida biföll kärandernas Begäran om uppskof, att mälet utsattes att före!agas den 22 dennes, och skulle käranderna då vara Beredda att andraga allt hvad de i saken aktae nödigt samt sondhetsko!legii ombudsman kallas att öfvervåra förhandlingen, erinrande rådman Brodin dervid hr Hjertström, att ban i sammänbavg med sina slutpåståenden kunde utveckla sin åsigt on hvad sam borde till sundhetskollegii utlåtande hänskjutas. Mot defta beslut anmälde hr HFjertström missnöje. 4 — Inför rådhusrättens 5:te afdelning förekom i går det af gulddrsgeriidkerskan Laura Henius mot f. d fariren Axel Roos instämda mål, hvilket af öfvårståthållareembetet icke upptogs till pröfning, utan har mamsell Henius nu måst låta inför domstol göra sin talan gällande. Mamsell Henius fortfor i sitt påstående att Roos skall vara skyldig henne omkribg