Aftonbladet – 7 maj 1855, sida 3

et romare vid namn Liverani, som i London, dit han utvandrat till följd af Roms intagande af fransmännen, öfvergått till protestantiska bekännelsen. Beväpnad med en lång dubbelpistol, sköt han två tätt på hvarandra följande skott mot kejsaren. Emellan första och andra skottet kastade kejsaren en blick af djupt förakt på mördaren, och på samma gång han helsade på och med handen afvisade de personer hvilka störtade fram för att öfvertyga sig om att han ej blifvit träffad, forsatte han sin väg för att upphinna kejsarinnan, hvars vagn kommit ett stycke förut. Emellertid hade en polisbetjent omedelbart efter det första skottets aflossande ilat fram åt det håll hvarifrån det hördes och som en blixt störtat sig med en dolk, som han bar på sig, öfver mördaren i samma ögonblick som denne stod i begrepp att aflossa det andra skottet, samt kastat honom till marken. Dervid tycks han hafva sårat mördaren något med sin dolk, i följd hvaraf det ryktet utbredde sig, att mördaren velat taga sig sjelf af daga; något försök till sjelfmord har icke egt rum. Mördaren hade icke någon dolk på sig; deremot fann man hos honom en revolver, hvaraf han ännu icke hunnit göra något bruk. På alla sidor omgifven af stadsmilitär, hvilken höll de nyfikna på afstånd, blef mannen afförd till den af 90:de infanteriregementet besatta vakten vid Barricre de PEtoile, der han undergick visitation. Uader sina kläder bar han ännu andra, som voro alldeles olika dessa, så att han, om min ej genast lyckats fasttaga honom, lätt kunst göra sig oigenkännlig och undkomma bland mängden. Han blef derefter bunden och förd i en fiaker till polisprefekturen. Vid ankorasten till vakten i det af parisergardet besa:ta Pelais de Justice måste man förbinda de sår han vid fasttagandet erhållit. Han hade på gig 100 francs i guld; äfven den stora duvbbelpistolen, hvarmed han sköt, är ett vajen af ett visst värde, och kanhända har man just längden af detta vapen att tacka för den lyckliga oskicklighet, hvarigenom han två gånger förfelade sitt mål. Under det man försäkrade sig om mördarens person, upphann kejsaren — hvilken åtföljdes af en mängd fotgångare och ryttare under ropen: vive Vempereur ! — Kejsarinnan och båda anlände kort derpå i ett slags triumftåg till Tuillerierna. De i vagnarne åkande damerna blandade sina lefverop med de gåendes och viftade med sina näsdukar. På aftonen, uinder vägen till Opera Comique, helsades deras majestäter öfverallt af talrika folkmassor. Flera hus voro illuminerade. Tre bifallssalfvor helsade kejsaren och kejsarinnan vid deras inträde i operasalongen. Kölnische Zeitung, meddelar rörande samma sak följande detaljer: Liverani härstammar från Faenza. Han har svarta mustascher och pipskägg och bar, då mordförsöket gjordes, en svart öfverrock: Hans pass var utskrifvet i Genua och dateradt 1ngefär för en månad sedan. Han förhördes först af polisprefekten Pietri och sedan af :ustitieministern Abbatucci i närvaro af hr Billault. Bland personerna gom blifvit häktade befinner sig en italiensk flykting och vän till mördaren, vid namn Donösi. ULiverani sammanträffade med den sednare hvarje afton på Caf de France, de italienska flyktingarnes vanliga samlingsställe. Det tycks likväl, som om Donesi ingenting vetat om sin väns projekt. Man försäkrar — ehuru det ej är fullt visst — att kulan passerade kejsaren så nära att hon under förbifarten snuddade vid hatten på honom.s Senaten aflät en lyckönskningsadress till kejsaren med anledning af mordförsökets misslyckande. I öfrigt säges kejsaren ha uttryckt den önskan att ingen offentlig manifestation måtte ega rum. På senatens lyckönskan svarade kejsaren: Jag tackar senaten för de känslor den för mig uttryckt. Jag hyser ingen farhåga för omordförsök. Det gifves existenser som äro verktyg för försynens beslut. Så länge jag picke uppfyllt min bestämmelse löper jag inpgen fara.n Så snart erkebiskopen af Paris erhållit kännedom om mordförsöket, aflät han till kyrkoherdarne uti sitt stift en skrifvelse hvari han påbjöd ett Te Deum uti alla församlingar i Paris. fven franska blad, och specielt Journ. des Dbats, äro mycket ifriga att ådagalägga det konferenserna i Wien blott äro ajournerade och ingalunda defnitift afslutade. Debats stödjer sig härvid på lord Clarendons yttranden i öfverhuset. Senatens session har nu äfvenledes blifvit afslutad sedan den enhälligt lemnat sitt bifall till den af lagstiftande kåren förut voterade oudgeten för 1856. En tidning i Toulon berättar, att 10,000 man skola der inträffa för att befordras till Krim. Minst en lika stor styrka skulle dit gå från Marseille. Från flera håll berättas nu sammanstämnande, att kejsaren öfvergifvit sin plan att resa ill Krim. Dels ministrarnes föreställningar, lels de nyaste underrättelserna från Krim skola förmått honom till detta beslut. Direktören i utrikesministeren, hr Thouvenel, wilken i detta departement lärer spelat en sanska vigtig rol, har tagit afsked till följd sf någon oenighet mellan honom och minitern. Man påstår att hr Thouvenel anser sig. å oumbärlig för kejsaren att han hoppas snart å blifva hr Drouyn de FHuys efterträdare. ENGLAND. Redan för flera dagar sedan underrättade 88 telegrafen att hr Layard den 27 dennes läftigt angripit ministåren. Denna händelse imade den 27 April, då hr Layard tillkännaaf sig skola föreslå ett misstroendevotum af öljande lydelse: