Aftonbladet – 7 maj 1855, sida 3

MM MM segern. Görom nu i denna vackra skogsdunge en kort dön. Med blottad bjessa föll den värdige prestmannen på knä, och alla följde hans efterdöme : Du verldarnes fader, bad han, hvars öga sträcker sig till hvarenda fläck, till hvarenda vrå på denna vida jord, var oss nära i denna stund; vi följa vår öfvertygelse och bedja att få kallas ditt folk samt förtrösta på dig! Nu uppställde Gyllensten bönderna i en linie; Aren och Gummerus redo vid de yttersta flankkerna och han sjelf i fronten. Under höga hurrarop framryckte den lika oöfvade som tappra hären. Vändom oss nu till fienden och låtom oss höra hvad intryck den emottog af den syn som nu mötte dem. Hvad är det här för f—ns konster, utbrast en rysk officer, vhör ha vi ju hela röfvarehorden., Ryssarne, fullkomligt oberedda på denna händelse, förlorade med ens fattningen. De lossade väl ett och annat skott. Nej, det duger ej, sade en af officerarne. Sen j icke, att afståndet är alltför stort för att kunna träffa dem; jag ser blott en utväg öfrig och det är att söka blidka deras vrede. Och som något lika otroligt som anmärk ningsvärdt, kommenderade officerarne sina trupper. att sträcka gevär. astigt som en stormil kastade sig ålänningarne öfver soldaternas vapen, hvarvid ej mindre än 136 infanterister och 6 kossacker togos till fångar. Efter segern gaf Gummerus med en vink tillkänna att han önskade tala till sina kriare. g En allmän tystnad uppstod nu ibland dem. J veten att om icke Herren bygger huset, arbeta de fåfängt som derpå byggs; således är det Gud vi hafva att tacka för segern: Viljen j på ett värdigt sätt prisa Honom för