Aftonbladet – 7 maj 1855, sida 3

de gubben att lemna dem båten; de framskaffade en vagn och lyfte farkosten på detta bjuldon, för hvilket de spände tvenne hästar i afsigt att köra båten ned till stranden, och sedermera ämnade de att i den rädda sig på det midt emot liggande Wårdö. Men just som ryssarne voro som bäst sysselsatta att framforsla båten, landstiger obemärkt åländska folkbären. En skogsdunge skymde densamma för fiendens blickar. Men bönderna kunde deremot fullkomligt väl varseblifva ryssarne och deras företag. En del riktade i detta ögonblick sina gevär mot de ålandsbönder som på sina skutor lågo på kort afstånd från land. Vid anblicken af de beväpnade ryssarnes ganska stora antal öfverföllos bönderna af en ögonblicklig nedslagenhet. Bernhard Gyllensten, som nu var i deras leder, sökte att upplifva deras mod. Nu gossar, sade han, vore det ömkligt och uselt att rygga tillbaka; hvad tror ni att man i Sverge skulle säga om en sådan feghet ? Dessa få ord föllo ej på hälleberget. Jan Janson, som klockan 3 på morgonen hade vid Bomarsund förenat sig med sina bröder, inföll. aJa, det vore som sagdt uselt, och i alla fall om vi skulle misslyckas, ha vi åtminstone det medvetande att vi gjo.t hvad vi förmått. Rätt, min tappre gossex, uppmuntrade honom Gummerus, det ståri skriften: allt hvad j gören med ord eller gerning, så gören det I Christi namn! Och i detta stora tillbedJansvärda namn gripa. vi på böndagens morgon verket an. Hören, go vänner, en af Sveres störste konungar har sagt, att den bäste kristen är ock den bäste soldaten, och i gamla testamentets skrifter läsa vi öfverallt att de härar, som förtröstade på Herran, rönte alltid