Aftonbladet – 5 maj 1855, sida 2

ven till häst, herbergerande de förstnämndas ränslar; de styrde kosan till Saltviks socken och närmare aftonen hunno de Haraldsby gästgifvaregård; Nejdhart bar civila kläder, och en slokig grå hatt, under hvilken en Jinperuk dolde det svarta håret; han hoppades att under denna förklädnad kunna skydda sig för de spejande böndernas blickar. Han hade ej väl anländt till gästgifvaregården förrän ljudet af hans namn nådde hans öron. alien drog hatten ned för ansigtet och stötte på Tv: Assessorn, som förstår bondspråket bättre än jag, torde hafva godheten lyssna till hvad de der kanaljerna säga . . . de tala om mig. .., T. och Nejdhart stodo i ett hörn af gården, hvilken var uppfylld af bondvagnar, hästar och folk. Här är en fogel på ön, sade en bonde, ban är ryss eller i rysk tjenst, lika mycket hvilket, som man jagar efter allt hvad man hinner; kommissarien på Ribböle äfvensom presten på Brantsböle lära söka honom i afton på Strömsvik hos den falske kronofogden som är en ryskt sinnad., Men det är dumt af dig, svarade en annan bonde, vatt stå på en gästgifvaregård och högt pladdra om den der; om herrarne ämna sig dit så vela de väl icke att ha det kunnigt; någon kan ju stå här och höra det samt bringa det dit det ej bör komma.n Det kan väl ej vara hemligt, inföll en tredje, att vi alla i Saltsvik äro af länsman Aren uppbådade att gå skall efter majoren. Jag blir här på Haraldsby, hviskade T., för att i tysthet genom mina agenter hindra alla efterforskuingar, men bäst är attmajoren vänder sig åt annat håll, med ett ord genast lemnar Saltvik.n Några ögonblick funderade Nejdhart på saken, fann rådet godt och antog det. T. gaf honom en marschrout. Nu flydde han åtföljd af tvenne kossacker in åt Sunds socken; han tog vägen åt Kastellholms praktfulla ruiner; det var afton när