Aftonbladet – 3 maj 1855, sida 1

gel ansågs gälla att de en gång bestämda valdistrikten borde bibehållas, Detta behagade icke högern. Den har nyligen väckt en motion som, under förevändning att bringa nämde paragraf i vallagen uti öfverensstämmelse med konstitutionen, går ut på att lemna provingstyrelserna en obegränsad makt i afseende på anordnandet af valdistrikterna. Venstern har bekämpat detta förslag genom en kontraproposition, som går ut på att låta de nuvarande valdistrikterna ega bestånd till dess den difinitiva vallag, som konstitutionen förutsätter, hinner komma till stånd. Diskussionen öfver dessa förslag kommer att ega rum i nästa vecka. I går led yttersta högern ett märkligt nederlag i andra kammaren, Justitieministern har på sednaste tider arbetat för några reformer uti vår rättegångsordning. Han hade låtit utarbeta en konkurslag, som innehöll några förbättringar. Komitens referent var en af våra utmärktaste rättslärde, presidenten i appellafionsdomstolen i Ratibor (Schlesien) och hörande till kammarens venstra sida. Han hade, efter att i komitn afhört de förklaringar som afgifvits af regeringens kommissarie, sammanskrifvit ett vidlyftigt komitebetänkande, som uppväckt fackmännens beundran. Sammanjemkningen af regeringens åsigter och vensterns förslag hade haft till resultat en lag, xom man kan betrakta såsom en verklig reform i vår kommerciella lagstiftning, och hvilken — ovanligt nog! — mottogs med bifall af högra centern, af regeringen och oppositionen. Junkerpartiet ensamt hoppades att kunna få diskussionen uppskjuten till nästa år, och då det blifvit slaget på denna punkt, försökte det att bringa å bane amendementer, som skulle beröfvat lagen all verklig kraft. Men det led ett stort nederlag. Lagen blef i går antagen. Detta samma eförbätterliga parti, om hvilket man i sanning kan säga, att det ingenng lärt och ingenting glömh har framkallat en ny Pon som går ut på att återinföra risstraff för barn, qvinnor och gensträfviga tjenare. Denna petition har sysselsatt de båda kamrarne under den förflutna veckan. En af Ide mest inkarnerade junkrarne, en af. dessa flankörer, som finna en synnerlig njutning i jatt håna och utmana den allmänna opinionen, gick ända derhän att säga, att våra fängelser beredde brottslingarne ett allt för ljuft Lif, så jatt de beginge brott endast för att komma i fängelse och att det, för att åstadkomma en Iförändring i detta hänseende, vore nödigt att litet emellan traktera fångarne med stryk. Mannen, som höll detta beundransvärda tal, ihvilket förtjenade att bevaras såsom ett kulIturhistoriskt kuriosum från vår tid, var hr v. ISenfft-Pilsach,! regeringspresident uti Pomjmern. Sjelfva justitieministern och grefve Arnim-Boitzenburg funno, sig föranlåtna att iprotestera mot dessa junkerliga extravaganser. j Jag är ledsen att nödgas tillägga, att oakdt dessa protester från högra sidan, har petionen om risstraffets återinförande, som utan Itvifvel utgått från något gammalt pommerskt Islott, blifvit af herrekammaren skickad till regeringen. I andra kammaren erhöll den ett sextiotalaf ultrafeodala röster. Jag talade i mitt sista bref om svagheten hos den allmänna opinionen i Preussen och om den olyckliga historiska tendensen att vänta impulsen till allting utifrån eller ifrån regeringen. När man hör i kamrarne sådana diskussioner som den ofvannämda, skulle man vara frestad att säga, att det ännu icke finnes någon allmän opinion i Preussen. Ty om den funnes skulle den göra räkningen kort med dylika förfärliga galenskaper och genom en allmän, odöfvervinnerlig indignation förqväfva hvarje uttryck af desamma. Detta hvad våra inre förhållanden angår, som den stora krisen icke får komma 0ss att alldeles glömma bort. Hvad det yttre angår, så blir Österrikes ställning allt fastare, och ryssvännernas förhoppning att få se Österrike återvända till neutraliteten synes uppgå i rök. De underrättelser jag har från mycket tillförlitligt håll göra det temligen påtagligt, att Österrike anslutit sig till den tolkning af tredje garantipunkten, som Monitören i sin artikel meddelat. Alla de bedrägliga rykten, som utgått i Wien från det ryska diplomatiska lägret och i Paris från fusionisternas salonger, och som framställa Österrike såsom förloradt för koalitionen, skola snart erhålla en ganska energisk dementi. Ni känser hvad som förehafves i Frankfurt. Man fattar der förbumdsbeslut för att nedrifva eller åtminstone grundligt modifiera den hannoverska konstitutionen. Man företager sig der med berådt mod att kasta i kris och agitation ett af de mest lugna, ordningsälskande, man skulle kunna säga konservativa linder i Tyskland. Man ger sig ingen ro innan man af Hannover gjort ett annat Kurbessan. Öch allt detta blott och bart till fördel för ett litet junkerkotteri, som för sin eländiga egoism och sina kast-intressen utan betänkande är färdigt att äfventyra hela landets lugn och välfärd. E. finland AarfrrnR han am funnanda LL aa