Aftonbladet – 3 maj 1855, sida 1

nom och slutligen det bref han samma eftermiddag, då han ännu var qvar vid Jomala, af Gyllensten mottagit, utgjorde omvexlingarne . hans tankar, som dock alla möttes i ett hufvudtema. Vill du intränga i hjeltens själ, vill du göra dig rätt förtrolig med honom, så skåda honom i dessa stunder då han ensam med sig sjelf lossar de band han pålagt sina känslor och visar sig sådan han är. Vid framkotosten hade han först mottagit några bönder, hvilka till honom afgifvit rapport öfver de vid Hambrudda inträffade händelserna. Icke utan intresse fästade sig ett ögonblick hans tanke vid den ene af de tillfångatagne kossackerna; han gjorde sig genast underrättad om hvarest dessa steppens söner befunno sig och föresatte sig attinnan han lemnade Godby besöka dem, För att återkomma till honom i hans ensamhet, såg man icke nu detta djerfva mod, detta lugn som ingenting tycktes kunna rubba, Atergifvet på hans ansigte. Hufvudet, som han alltid bar så upprätt, var nu nedböjdt mot hans bröst: Han drog en och annan djup suck; knappast ett dygn hade han varit skiljd från sin hustru, men detta dygn syntes honom långt som ett nyss tillryggalagdt år. Hvad gjorde hon, hvad tänkte hon, hvad företog hon sig i denna stund? Sörjde hon öfver hans från Gud, som hon tycktes föreställa sig, bortkomna hjerta? Eller kanske jagade hon fridlös och husvill med sitt barn på armen i Finströms skogar? En kallsvett fuktade hans panna; erinrande sig innehållet af det bref han mottagit, ansåg han det ganska troligt att den deruti yttrade hotelsen förvandlades i gerning, ty genom hans fordna vistande i majorens hus egde han en fullkomlig kännedom af dennes karakter. Plötsligen fattades han af en känsla af ånger. En