STOCKHOLM, den 3 Maj. Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftombladets korrespondent.) Berlin den 21 April. Under hela denna kammarsession hade ett rykte varit gängse, attregeringen ärnade framlägga en ny vallzag, grundad på ståndsprincipen. Men ministåren synes i detta fall ha åtrat sig. Den har efterhand kommit till den öfvertygelsen, att kammaren, huru konservativ och ministeriell dess majoritet än må vara, dock icke har lust att omfatta junkrarnes program. Sålunda hör man för ögonblicket icke mera talas om en ny vallag, och de nya valen, scm skola ega rum under sommaren eller emot hösten, komma att ske efter den provisoriska vallagen af den 30 Maj 1849. Emellertid har högern försökt att åtminstore minska lagens kraft, eller, om jag så får säga, göra en bresch på densamma genom att utvidga administrationens befogexhet vid bestämmandet af valdistrikten. Hvar och en vet, att valdistrikternas fastställande är en af de vigtigaste konstitutionella garantierna. Den preussiska konstitutionens 69:de artikel innehåller följande: Andra ksmmaren består af 350 ledamöter. Valdistrikten bestämmas genom lag. De kunna bestå af en eller flera kretsar eller af en eller flera stora städer. Men till följd af det provisoriska tillstånd, hvari våra kommunala och provinciella författningar befunnit sig, ha konstitutionens bestämmelser om valen ända hitintills aldrig blifvit satta i kraft. Uti ifrågavarande fall har man rättat sig efter 8 3 i den provisoriska vailagen af den 30 Maj 1849, efter hvilken provinsstyrelserna skola, med afseende på de sifferförhållanden som sednaste folkräkning företett, organisera valdistrikten, på så sätt att hvarje valförsamling utter minst två representanter.. Man lemnmade på samma gång provinsstyrelserna temligen fria händer vid fördelningen och sammansättningen af dessa valdistrikter. Häraf blef en följd, att om regeringen icke hade majoritet uti ett visst distrikt, så kunde den i vissa fall öfvervinna denma olägenhet gemom att fördela detta distrikt, genom att lägga den del af detsamma, der starkaste oppositiossandan rådde, till ett amnat distrikt, der regeringen hade en ansenlig majoritet. Emellertid var detta undantag, och såsom re