Aftonbladet – 2 maj 1855, sida 3

porist, som förskaffade sig; sina tåelödier medelst ett slags lottdragning ur Sön . Hatt, deri han inlagt-och: vederbörliger oföskäkat hoprullade papperslappar, på hvilka enstaka noter funnos upptecknade, så kan detemot icke förnekas att stycket eger många förträffliga sidor. Språket är i allmänhet fädelt och öfverflödar af poetiska bilder och lekande qviekheter; Hörr Joling teha känsla föröekar sig aldrig. Äfven i de tninsta detåljer har han med daguerreotypisk fulländning återgifvit. dessa. små enkla, .-rörande familjeuppträden; dessa. naiva, egendomligheter:-hos det: obesmittadehjertat, som så -ofta i verkligheten undfalla vår uppmärksamhet. Döt är ett barriahjerta, som slår sina oskyldiga slag i de taflor hr Jolin upprullar för. våra blickar. Vissa scener äro sannt konstnärligt tänkta och genomförda; -deribland. den;-då brukspatronen, öfverväldigad af de hemska samvetsaggen, liksom flyttar sitt eget skuldbelastade väsen utanför sig sjelf. I Hr Jolin är Ag lycklig i teckningen af bipersoner och agalägger i detta: hänteende ofta en hög grad af individualiseringsförmåga. Den rol han tilldelat sig sjelf och med öfvervägande talang utför är en sann typ af gammal bottenärlig militärisk trohjertlighet. . De öfriga rolerna spelas. så. som man för närvarande alltid är van att finna på Kongl. teatern. Linda från Chamounix tyckes igke vilja slå riktigt an, oaktadt mill Michals utmärkta sång. Musiken är också temligen matt och libretton föga underhållande. Deremot var åt Stockhotas musikälskande ällmänhet i måndags en stör njutning beredd genoif Robert uf Normardie, som gafs till benefice åt hr Stränd