Aftonbladet – 2 maj 1855, sida 3

oundgängligt vilkor för det goda :och ädla att! konstatera sin tillvaro., När de deremot någon gång skola gripa sig an för att verkligen ådagalägga hvad andas barn de; äro, då går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet öfver, och företag af-merg och eftertryck hasleden slinta ur sin bana och mista namnet handling.v Den öfversvinliga ädelheten slår derjemte ofta öfver antingen till. sin motsats eller till enfald; ty icke lärer det höra:-till det ädlas väsende att utplåna påtagliga bevis på-ett begånget skurkstreck, då genom ett sådant utplånande en oskyldig menniskas välfärd kan äfventyras. : Den unge sonen, som genom sina afvikelser från ärans och pligtens bud vållat faderns död, kan man visserligen förmoda derefter böra inträda på ångerns och bättringens väg; men åskådaren nöjer sig icke dermed. Att fadern statu apoplectico aflider kan visserligen förorsaka sonen åtskilliga samvetsskrupler; men känna, vi ynglingen rätt, bör han taga den saken ganska lugnt; och således finner sig icke heller i detta afseende den-både. moraliska och estetiska fordran på straffet, såsom en nödvändig följd af brottet, tillfredsställd. Vi kunna således icke, efter vårt förmes nande, finna att herr Jolin konseqvent genomfört den ofvannämde grundiden. Han har likasom bäfvat tillbaka derför, hvaraf följden blifvit att hela dramen företer någonting sväfvande, någonting obestämdt, som äf åskådaren svårligen kan fixeras till em heljuten bild. --Men om för öfrigt, i fråga om den inte nödvändigheten och händelsernas utvecklihg ur hvarandra, skulle kunna tilllämpas den bekanta anekdoöten om en kom